Oturs-Lillie
Jag skulle aldrig skrivit det där om många trattar hittills i år för nu har vi en till. En som lär behöva sitta på ett tag. En riktigt fin helg fick avslutas med att vi spenderade natten till måndagen på Blå stjärnans djursjukhus med Lillie. Tack och lov för nattöppna djursjukhus! Vid den sista rastningen för dagen på söndagskvällen sprang Lillie in ett traktorredskap här hemma och och fick ett stort långt fläksår på sidan. Hua! Det stod klart ganska omgående att det inte var något vi kunde lappa ihop själva och definitivt inte vänta med till nästa dag så det vara bara att ge sig av. Tack och lov har Blå fortfarande nattöppet och de hade dessutom tid att ta sig an Lillie. Tur i oturen hade Lillie med för det hade inte gått på djupet genom bukhinnor eller något annat. Fram på morgonkvisten åkte vi hemåt med en lagad Lillie. Trötta men väldigt glada att det gick att lappa ihop henne. Bemötande på Blå får fem stjärnor av fem möjliga igen. Helt underbar personal.
Givetvis blev det en del väntan. det hör till. Och särskilt på natten då när det är begränsat ned bemanning och akuta fall som behöver tas om hand i rätt ordning. Så vi satt en del på en bänk i och väntade, tittade ut mot den regniga sommarhimlen och såg gatlyktornas ljus blänka i vattenpölarna och en och annan djurägare komma och gå. En needsatt schäfer som inte ätit på flera dagarna en pytteliten chihuahua i famnen på en en ansiktstatuerad man, en svart unghund sm behövde kräkas efter att ha svalt något dumt och en familj som hämtade hem sin stora bruna labrador som tydligen legat inne ett tag. Labben, som hette Lasse mottags under glada tillrop, kramar och sin favoritleksak av familjen. Själv verkade han tillfreds med mottagandet men mer intresserad av dofter och kolla efter eventuella tjejer i väntrummet. Vi beklagade oss lite slottsherren och jag, inte över väntan eller Lasse eller så utan över Lillies maximala otur och att det aldrig tycks vara nog. I vanlig ordning sa jag som jag brukar att det kunde varit värre. En klyscha såklart men sant. Stunden senare kom ett äldre par i åttioårsåldern med en äldre byracka in i receptionen. Hunden var en sådan där raggig sort, vit med ljusbruna fläckar, vippöron, mörka ögon med en fast blick och tufsig som Lufsen i Lady & Lufsen. Damen hörde dåligt och mannen försökte förklara och samtidigt förstå sig på försäkringshandlingarna med hjälp av personalen. Vi förstod deras ärende rätt snabbt. Hunden var gammal, femton år och tiden var inne. Det gick inte att vänta längre. Det kan nästan alltid vara värre som sagt men inte för det här paret. Nu var det slutet och ingen återvändo. Tårar i ögonen på damen, en rejäl klump i magen på slottsherren och mig och hundens mörka lugna ögon som mötte mina när han vände sig mot oss.
Perspektiv.
Hon har många namn sedan tidigare Lillie, det är gulliga Lillie, äckliga Lillie och livrädda Lillie men hennes mest passande namn ändå Oturs Lillie. För jäklar vad skit hon råkat ut för under sina fyra år. Hittills har hon inte haft något skadefritt år och förmodligen är inte det något att räkna med framöver heller. Saker bara händer henne. Bland annat har hon kört en pinne i halsen en gång, slagit ut en halv hörntand så den fick tars bort en annan gång och så muskelbristningen från en jakt i höstas. Nu kryddat med den här sårskadan. Eventuellt har det en del med hennes något ruffiga sätt och totala orädsla för terräng att göra. I det fallet är hon totalt orädd. Vi håller tummarna nu. För en snabb läkning utan komplikationer och att vi ska lyckas hålla såret infektions fritt i sommarvärmen. Slottet har fått delas upp i avdelningar nu, så Lillie bor i vardagsrummet med sin tratt och Pal i köket med sin. På köksön en skål med medikamenter och ett schema för tablettutdelningen. Pal fick ett litet sår i ögonkanten på unghundserbyt som blivit väldigt irriterat och kliar vansinnigt så därför behöver han tratt och behandling. Besta har fått ta över Lillies roll som valpvakt i rummet intill och de övriga hundarna får samsas i hundavdelningen. Lite meckigt just nu minst sagt men med en stor hundflock är det inte annat att vänta i perioder. Det skulle sitta fint med en skadefri period efter det här. Vågar jag hoppas?
