Översvämmad
Jag svämmade nästan över av te igår. Frukoste svart te ”Bubbel” från lilla kalender, sedan en lång härlig kursdag utomhus som avslutades med afternooon te, scones, marmelad och tilltugg i värmen inne tillsammans med kursdeltagarna. Givetvis te då med, fast inte kalenderte utan ett annat lösviktste, svart och blommigt. En hel balja drack jag. Sedan kvällens te från lyxkalendern, svart chai te med citron. Ingen chokladbit till men fint ändå. Det är tur att det är tekalendrar jag har och inte vinkalendrar känner jag.
Svämmade över lite av tacksamhet med, för ännu en strålande dag på jobbet och supertervkiga deltagare. Både hundar och människor i vanlig ordning. Och för att huvudvärken jag vaknade med gav med sig under dagen. Lättnaden då. Underbar. Det är så gott när det vänder. Inte så mycket egna hundar i dag tyvärr för det blir det inte sådana här arbetsdagar men vi hann åtminstone en skön promenad på morgonen innan jobbet. I ljuset. Vår egen träning tar vi igen en annan dag.
Vi har börjat fylla vår nya carport nu, den som blev i storlek med en maskinhall. Tyckte vi. Nu har vi ställt in nomadbilen och den lilla röda bilen och snopna stod vi där och tittade och bröt nästan ihop av skratt när vi såg resultatet. Det blev fullt. Eller åtminstone blir det fullt när vi ställt in traktorn. Jag vet inte vad vi in inbillade oss men ytan kändes enorm när den var tom och vi planerade uppenbart långt över carportens möjligheter. Hade tänkt plats för gräsklippare, grill, cyklar, fyrhjulingen och kärran med. Det kan vi glömma. Fetglömma. Vi visste det såklart, att allt inte skulle rymmas, antalet kvadratmeter är vad antalet kvadratmeter är så det var inte svårt att räkna ut att det inte skulle gå. Egentligen. Men alla drömmar och planer är inte alltid realistiska, och ska kanske inte vara för då riskerar de nog att aldrig bli av.
Att drömma stort är en nödvändighet. Men emellanåt behöver det lämnas plats för mer realistiska tankar också. Både vad gäller ytor och hundar och deras träning. Det senare träffar jag på rätt mycket av i mitt jobb. Ibland kanske det känns lite hårt att vara realistiskt där, när hundförare har stora planer och stora drömmar om en framtid på tävlingar och jaktprov om jag redan tidigt ser att hunden i fråga inte alls har samma ambitioner som ägaren. Jag vet, valet är redan gjort, valpen är redan utvald och inköpt en bra bit på väg mot att bli vuxen och man har den hund man har och så vidare. Och det är verkligen fint att man inte ger upp och verkligen vill ge det en chans. Men det finns en gräns. Ibland behöver man fråga sig vad hunden får ut av det. Om mina mål som, förare står i relationen till hundens förmåga. Om inte så behöver man tänka om. Jag brukar se det som en nära relation, nästan en kärleksrelation, förmodligen tycker man väldigt mycket om varandra men kanske vill man olika saker eller har vuxit ifrån varandra så det är dags att släppa taget och ge varandra en ny möjlighet. En möjlighet som passar var och en bättre. Det gör lite ont i mig att se de hundarna ibland, de som allra helst vill göra något annat. Som slokar redan när de kommer ur bilen på träningsplatsen och suckar inför uppgiften som ligger framför dem. De som hellre tar en paus för att tugga lite gräs eller lukta på en fläck medan föraren blir på uruselt humör för att hunden är olydig. Hunden är inte olydig tänker jag, den är uttråkad och finner inget nöje i uppgiften. (eller så är hunden helt ur hand, väljer att göra det som passar den bäst och har aldrig inte lärt sig att hantera ett krav, men det är inte det jag tänker på nu, inte de hundarna jag menar)
Kanske bäst att påpeka att jag inte menar någon särskild med det här, inget särskilt fall, ingen jag sett den senaste tiden. Det är inte särskilt ofta jag ser överhuvudtaget men det förekommer och när jag gör det tänker jag alltid att det är hög tid för ett samtal. Med föraren. Antingen får man fundera över vad som kan göras för att hunden ska finna glädje i jobbet och i samarbete eller så får man inse att det är dags att byta träningsgren eller släppa taget om varandra. Det måste vara roligt att jobba tillsammans och kul att utföra jobbet. Teamwork!
Glömde visst betyget på teerna. Bubbel var ganska alldagligt, tre av fem på koppskalan. Chai med citron lite samma, som jag sagt tidigare så är inte chaiteer mina favoriter men med citron i gick det åt rätt håll. Landar på samma betyg som bubbel. Tre av fem.
