Oxveckor på ingående
Oxveckorna börjar nu när helgerna är över. Slitsamma kalla veckar utan lediga dagar inom överskådlig framtid typ. För min del får det gärna vara vardag, oxveckor eller inte och jag tycker inte den här perioden ör så tung som många andra uppenbart gör. Brytpunkten kommer vid midvintersolståndet för mig, så fort jag vippat över den tröskeln känns det att vi är på väg åt rätt håll. Mot ljuset. Sedan är väl vintern lite opraktisk på flera andra sätt förstås, något tungrodd och svårplanerad och kall. Just nu är det vinter på riktigt också med kyla och snö. Mer snö med tillhörande trafik varningar är på ingång och minusgraderna håller i sig den närmaste tio dagars perioden och det är så långt väderprognosen tillåter mig att se. Det är mysigt och vintrigt på sitt eget lilla vis och jag omfamnar vinter med levande ljus och hett te. Och med värmevästen, den nya termojkolen och lite god vilja. Jag har några rätt lugna veckor framför mig på jobbfronten, jag vet att det behövs och jag vet också att det kan gör mig lite otålig. Allra bäst med det är att jag vet att det kommer ge mig tid till några vidareutvecklingar av övningsbankerna och kursernas teoridelar. Jag ser fem emot att få sätta mig ner och tag tag i strukturen och texterna runt det. Mörka kalla vinterkvällar ger ett ypperligt tillfälle för det ändamålet.
När vardagen tar vid efter den sköna julledigheten är över imorgon tänker jag i vanlig ordning att jag ska ta tag i flera nya och gamla goda rutiner. Jag har nästan en övertro till mig själv och till min förmåga att förändra vid varje nystart efter en ledighet eller ett årsskifte Det är en härlig känsla men som många andra trillar jag snabbt tillbaka redan efter en kort period. Jag börjar ofta bra och ambitiöst men efter ett tag vacklar det. Jag vacklar. Det är ambitionsnivån det är fel på tänker jag. Den är för hög, jag vill för mycket och tar till för mycket när jag ändå är på gång så att säga. Istället för en liten god vana i taget går jag all in och tänker mig en livsstilsförändring de luxe, en som ska revolutionera mitt liv. Gärna ska den vara effektiv med så jag når en märkbar förändring och förbättring redan efter några veckor. Jag har inte alls svårt att förstå att intensivkurser och kickstarter är lättsålda och eftertraktade. Ett par veckor för att få en ”life makeover” kan väl vem som helst tycka det är värt. Men nu funkar det sällan så . Inte om det ska bli långsiktigt och hållbart i alla fall. Det är annat som behöver till, precis som i hundträningen, ett annat mindset, tålamod, tid och en mindre förändring i taget. Jag har skrivit en liten text om det vad gäller hundträning och publicerat i Övningsbanken tidigare idag. Den fick mig att tänka till. För precis så förståndig och tålmodig jag är i hundarnas träning lika slarvig och otålig är jag när det gäller mina egna goda vanor och förändringar. Därför ska jag ta tag i det imorgon tänker jag, börja precis som det jag skrev i den texten med EN ny liten god vana imorgon på den första vardagen för att sedan successivt lägga till fler efter hand. Jag ska ge det tid och tålamod. Givetvis väntar jag mig ändå fantastiska resultat och gärna något livsomvälvande när jag är klar för sådan är jag men jag lovar mig själva att ta det stegvis i små steg och inte ha bråttom. Tålmodig och stark ska jag vänta in resultatet. Hur svårt kan det egentligen vara?
Jättesvårt om ni frågar mig angåedne Lass och min berg och dalbane träningsrelation. Alltid ups & downs i all hundträning, så är det men hel..ete vika djupa downs Lass och jag har när vi trillar ner. Jag i alal fall. Topparna är liksom inte alls lika tydliga. Med en något liknande en dåres envishet håller jag ändå fast vid drömmen lite till för jag begriper hur bar det kan bli OM jag bår igenom. Hur bra hon kan bli. Jag tvivlar verkligen inte på det men jag tvivlar starkt på att jag är rätt människa för att ta henne dit och lite på om det är genomförbart fullt ut i jakten. Vi får se. När slottsherren och jag var hos Anna på Boda får träning med henne sist blev det ett träningspass med fler up’s än på länge och ett hopp tändes om att inget kanske är omöjligt trots allt. Det är bara mer eller mindre besvärligt och framförallt krävande. Krävande för mig, Lass är som vanligt nöjd och tillfreds med livet precis som det är. Söt är hin med såklart. Jättesöt.
