På ingång

Vi njuter av ytterligare en grillkväll. Alla slottets dörrar står på vid gavel ut mot sensommaren och kvällen. Men det svalnar snabbt nu, så snart solen sjunker ner bakom trädtopparna smyger augustis betydligt kyligare luft fram över marken. Vi går in, jag sätter på tevatten och tänker att snart ska elpriserna höjas och vi ska förfäras och förvånas och gnälla över det. Igen. Under sommaren har det varit tyst på den fronten. Annat är viktigare och nyhetsflödet har inte nämnt något så banalt som elpriser i ett av världens rikaste länder eftersom annat varit viktigare och elpriserna inte har någon större betydelse på sommaren när värmen kommer utifrån. Men andra tider ska komma, sådana som hösten, det känner jag ikväll när det kyliga övermannar mig och jag tar på mig en tjock tröja. Så länge sedan sist tänker jag medan jag knäpper fleecetröjans dragkedja. Längesedan jag behövde en tjock tröja. Älskade sommar.

Spanieltemat fortsatt helgen då vi hade en träningsdag för Jis(jaktspaniels i Sverige) här på Kopparhult. Jaktsäsongen är på ingång. Sju springrar och en cocker med förare fick träning i sök, stöt och apport med tillhörande stadga och dirigering tillsammans med skytt i en bana slottsherren förberett. Det är fasligt kul med spanielträning tänker jag. Men det är det å andra sidan med retrieverjakt med. Vilken tur jag inte måste välja utan kan få göra båda delarna. Våra egna spaniels fick mer träning under helgen med då gick möjlighet att hjälpa till att driva hem fasaner i en galet vacker sensommaräng. Lilla Till gick som tåget och lite till, jag har uppenbart en dl att hålla i där. Det råder ingen tvekan om att hon älskar jobbet hon är född till att göra. jag förundras ibland över hur mycket som kan sitta i generna i en hund och vad an kan ”skapa” genom medvetet avelsarbete. Speciellt när man avlar på spetskompetens. Lass var med också, gick i koppel bakom mig och fick pröva att söka vissa sträckor. Hon är fortfarande lite tveksam i sitt sök, jag håller det för att vara bra för inser såklart att det kan bära av ordentligt när hon väl vaknar i det. Med tanke på hennes mentala styrka och aningen självständiga syn på hur livet ska levas. Hon var förövrigt betydligt lugnare än jag väntat mig och faktiskt behaglig att ha med. Lilla Till fick en stöt inledningsvis med, lite ivrig i uppfloget men stannade på pipan med lite tryck i. Efter det stannade hon fint både i skott och de uppflog Lad och Lyra presenterade. Ett givande träningspass, enda bekymret med det var att jag var lite väl sliten efter långa arbetsdagar i värmen och just det är inte så lämpligt ihop med cockrarna. Det är väl aldrig lämpligt om det ska bli bra träning egentligen men mindre lämpligt än vanligt tillsammans med kvicktänkta ivriga små cockrar.