Så innerligt mycket roligare
Hösten har ramlat över i vinter. Klara kalla nätter, frost i gräset och friska vindstilla dagar med sol. Jag blir lika förvånad varje gång det svänger om, över hur vädret kan förvandlas och byta form så totalt från en dag till en annan. Just nu råder vackert, torrt och kallt och det gör att jag anar en liten julstämning någonstans runt hörnet. Tänk så mycket känslor som sitter vädret, mycket mer kopplade till stämningar än vad almanackans datum säger. Inte vet jag om hundar har känslor och stämningar i minnet kopplade till väder, kanske styrs de enbart av nuet men otvivelaktig blir det väldigt ystra i den kallare luften. Och så är det väldigt skönt att rulla sig i frostigt gräs enligt några av dem.
Jag har tränat Pal en stund idag. Fördelen med att jakterna är över för vår del är just den att jag kan ägna mig åt hundarnas träning igen. Pal var lika sugen som jag på träning och studsade baklänges framför mig längs grusvägen. han hade bråttom framåt men ville väl absolut inte missa något, där av baklängeshopp med ögonkontakt. Vi har så roligt när vi tränar tillsammans och efter pass går jag alltid hem på gott humör och et tror jag han gör med. Han är verkligen supermotiverad för all slag träning som innefattar bollar, dummie eller vilt och mig. Någon sorts diagnos har han förmodligen för han går in i koncentration och fokuserar så hårt på uppgiften att jag knappt tror han är medveten om vad som sker runt om. Men det är en välkommen diagnos i så fall tänker jag, jag har inga som helst problem med den mer än rädslan att han ska skada sig när han glömmer tid och rum i jakten på apporten. Samarbetsviljan är stort sett lika stor som motivationen så det är en fröjd att jobba med honom. Lite klurigt med för han är fortfarande galet snabb så jag behöver anstränga mig för att hänga med och helst vara steget före. Just nu jobbar vi med stopp och närsök på slutet av kända linjer. För en tid sedan var det svårt med balansen i det när jag lade på stopp innan söksignal, han blev lite olycklig när jag höjde rösten då han inte tog stoppet som han skulle. Nu är det annorlunda, jakterna gav oss en passande paus från den träningen och jag valde en lite annan strategi när jag tog upp det igen. Backade till kortare avstånd och bättre inlärning så jag inte kulle behöva korrigera med rösten och nu håller det och fungerar fint. Överhuvudtaget är han så mån om att göra det jag vill och så mån om att få hämta sina apporter att det enda jag behöver tänka på är att fortsätta utbilda honom med förstånd.
Jag har tagit varsin egen träningsrunda med cockersystrarna med. Det finns fasaner i marken runt slottet nu och jag får passande sökträning samtidigt som vi vallar fasanerna åt rätt håll. Åtminsonte är det vad vi försöker gör men fasanerna har inte alltid samma åsikt som mig om vad rätt håll här. Med Till tränar jag bara på, hoppas på några direktstötar och att få känna henne på pulsen lite. idag lyckades vi inte få till just det men ett bra sökpass i vittringen blev det ändå. med Lass har jag ungefär samma tanken men en lite annan strategi, hon får gå efter Till i samma mark så jag har lite mer kontroll på var fasanerna eventuellt kan finnas så jag hinner fånga upp den lilla svarta i tid om hon får den lockande fasanvittringen i sin lilla svarta nos. Jag behöver ta tjuren vid hornen och jobba igenom det här nu, sätta Lass i situationen och använd hela min närvaro och mina smidigaste kängor ifall jag behöver löpa efter. Hon ör en sepciell liten hund, så ljuvlig och omöjlig i en och samma individ. Hon har i stort sett allt man kan önska i en liten spaniel men dessvärre en matte som inte alltid har kraft nog att förvalta hennes kapacitet och tillvarata hennes pannben med tillhörande förmåga. Men jag tänker inte vara den första som ger mig i det hör fallet så hon får stå ut.
Det börjar röra till sig lite hör nu, Grävmaskinen är på plats och imorgon ska den ge sig i kast med marken där carporten ska stå men före det ska några stora björkar ner. Jag väntar mig sönderkörd gräsmatta, lera och fullständigt kaos som det blir när man bygger men ett fint resultat efter hand. Nu på kvällen var vi ute och mätte och stegade och slottsherren flyttade runt allehanda saker som stod i vägen. Jösses vad prylar vi har att röja undan, slänga och sortera sa vi lite uppgivet till varandra. Ett oändligt arbete kan det tyckas men det är det såklart inte. Det är bara s innerligt mycket roligare att träna hundar och bygga nytt än att reda i gammal skit. Men tids nog tar vi tag i det med. Tids nog.
