Someone I barely know

Dimman ligger tät utanför fönster den här morgonen. Som att titta rakt in i ett paket lättmjölk. Det var längesedan det var dimma sist och ännu längre sedan jag drack lättmjölk. Finns det ens lättmjölk längre? Den blåpaketen med den tunna blåaktiga mjölken som många trodde var bästa vägen till en hälsosam livsstil på sjuttiotalet. Tiderna ändras och kostråden med dem. Lite senare kom mellanmjölken och tog över mjölkmarknaden. Så där lagom svensk mittemellan dör man varken behövde vara för eller emot. Lagom  är bäst.

Kanske med hundar också tänker jag när jag ser en del yrväder dra förbi i olika hundsammanhang. Alla måste ju inte ha en hund efter de mest vinnande och högst presterande jakt och tävlingshundarna. Vad ska jag med en Ferrari till om det passar mig bättre att köra Folka? Men trenden är tydlig. Många vill ha valp efter Championshipvinnare och andra högt meriterade hundar. Det är fint med en hund med kapacitet förstås. Men är det för alla undrar jag? Man ska ro hem hunden med. I hästvärlden verkar man möjligen lite klokare. Där pratar man om att skaffa sig en läromästare. Inledningsvis. Skaffa en stabil häst av stabila linjer att utvecklas tillsammans med. En häst man har förutsättningar att klara av. Jag tror det flesta där är medvetna om att hästar som Peder Fredricsons “All In” är allt för mycket att hantera för de flesta och att lagom ändå är bäst här med. Och alldeles tillräckligt dessutom.

Bruna Mer har varit en sådan hund för mig. En lagom spaniel och en utmärkt läromästare. Att det blev just han och en bra matchning mellan oss var väl mest ett lyckokast, men jag hade en tanke när jag valde hans uppfödare och kombinationen, en tanke om att leta efter en valp ur en stabil tiklinje där hundar i flera generationer visat resultat och fungerat som jakthundar även med relativt nya spanielförare. Jag kan konstatera att det blev väldigt bra. Idag tog jag honom på en promenad för att få en stunds andrum. Vi trampade runt bland tuvorna i mossen till fågelkvittret och fann livet ganska gott ändå. Efter en stund hägrade lugnet i naturen och också den bruna hunden verkade kunna koppla av och glömma bort den höglöpande tiken. En välbehövlig vila för honom vars energinivå legat på max under några dygn nu. Själv behövde jag också den vilan efter arbetsveckan även om jag inte varit lika speedad som den bruna hunden, som tur är. Under helgen blir det återhämtning i trädgården. Vi har skaffat hem “pärer” och kanske får vi ner dem på plats i jorden. Potatis till midsommar räknar vi inte med men mitt i sommaren någonstans ska vi nog kunna skörda de första. Gräslök kan vi däremot skörda redan nu, i mängd dessutom. Något i väder och vind har väl varit extra gynnsamt för gräslöken för den har vuxit explosionsartat på senare år och nu vi lever i ett överflöd av gräslök. Vi har förresten flera påsar kvar från årets skörd i frysen, hackad och klar. Den får nog bli kvar där för nu vill vi ha de nya späda gräslöksskotten såklart. Om bara inte Mer hunnit kissa på den…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top