Sommarens sista suck
Det är tisdag en bit efter mitten av augusti. Jag är veckovill. Och ännu mer dagvill. Eftersom jag jobbade i söndags och slottsherren har semester den här veckan är det inga av mina vanliga rutiner som stämmer. Hela dagen har känts som en söndag. Det är inte mycket som behöva för att sätta cirklarna ur rubbning tänker jag och funderar över hur beroende jag är av mina rutiner för att någorlunda hålla ihop tillvaron. Nu är det väl i och för sig ingen fara att saker inte blir i sin vanliga ordning om dagarna, det blir ordning på rutinlösa dagar med men det är lite förargligt att ta fel på en söndag och en tisdag tycker jag. På morgonen förstod jag inte varför sopbilen kom på en söndag och när vi var och handlade kunde jag inte förstå varför det var så mycket trafik klockan fyra på en söndagseftermiddagen.
Det gör ingen som sagt. Dagarna kommer och går som det passar dem också när jag rör ihop dem. Tröskan år för fullt i vetefälten utanför slottet nu. Lite av äntligen för jag har väntats senaste veckan. Vi är omgärdade av damm och ljudet av starka arbetande maskiner nu. Jag visste allt att det fanns någon mening med att inte putsa fönster på semestern. Den kom nu. Nu myser jag när tröskdammet lägger sig över redan smutsiga fönster och känner mig väldigt nöjd med att inte ha gjort ogjort jobb. En annan dag. Det blir en annan dag med fönster istället. Förhoppningsvis innan frosten kommer. Jag tittar ut över dammet och tröskans arbete och längtar tills det är klart för då ska hundarna och jag ut på fältet. Först bara för att springa fritt och stort men sedan för att träna långa linjer och öva upp muskelminnet på längre avstånd. Med nyslagna fält blir det plötsligt så stora ytor att röra sig på, så många möjligheter. Förhoppningsvis dröjer det tills det är dags att plöja så jag hinner nöta linjer ett tag. För Bestas del kommer det bli väldigt bra med lite långalinjerträning när det inte är jakt så hon inte går helt förlorad i sökarbetet. Hon ska ha vilodagar med förstås men några träningspass på fälten ska jag nog kunna klämma in. Pal ska tränas med såklart fast det är lite oklart om han verkligen behöver öva på att springa långt och snabbt för han är redan något av expert på det. Men att springa långt och rakt är en helt annan sak så det ska vi öva på tänker jag. Långa, raka linjer mot synliga avslut. Ett tag av det först och efter det linjer med avslutande närsök. Sista tiden har vi jobbat nästan enbart med närsöken. Grundövningar och övergången från stopp till närsök. Starten där är avgörande tänker jag, den att hunden börjar leta med nosen direkt i söksignalen och inte tar till benen först. Snabba hundar som Pal kräver en del grundträning på just det så vi har pysslat med det. Förutom att han behöver den träningen så var det nästan det enda vi kunde pyssla med innan hans skadade tå var helt okej.
Här skrev jag en rätt fint och engagerad text och om lantbrukets utveckling, småbrukens försvinnande och saknade kor men eftersom uppkopplingshelvetet stängde ner innan jag hann spara så är det borta nu. Jag ids inte skriva om texten så jag försöker glömma istället. Där fick jag för att jag var nöjd med att inte ha gjort ogjort arbete med slottets fönster. Nu blev det ogjort arbete med en lång genomtänkt text istället. Fruktansvärt irriterande. Det få bli ett nytt ett inlägg och saknade kor och småbruk annan gång, en gång då krafterna är återhämtade och irritationen lagd åt sidan. Undrar förövrigt om det någonsin händer? Här har hunnit bli kväll nu. Sen kväll. Mörkret har kommit och jag stänger dörrarna ut mot den kyliga augustikvällen. Väderomslag på gång sägs det, kanske är det sommaren sista suck vi känner av nu men ytterligare en dag med sol och sommartemperaturer väntar i alla fall. Väldigt passande då det blir heldagskurs på Boda med ett gäng imorgon och heldagskurser gör sig helt klart allra bästa i uppehåll och gärna med sol. Tacksam!
