Takterna sitter i
Väderomslag. Halva temperaturen jämfört med i torsdags. Milt regn på törstande marker och petuniors sammetlena slokande blad i blötan. Luft att andas igen efter urladdningen förmiddagen åskoväder stod för och jag behöver inte längre börja dagen med vätskeersättning. Slottet vars fönster varit fyllt av flugor, bromsar och klägg är stilla och tyst och inte ett surrande hörs i det svalande regnvädret. Det hörs inte ens något från getingboet ovanför ytterdörren längre, i värmen igår lät det som vi hade en dold fläkt inmonterad i väggen när ljudet av hundratals fladdrande geting vingar viftade sitt snabbaste för att svalka boet och håller ner temperaturen.
Hundarna tränades i omgångar mellan skurarna efter att åskan dragit förbi och när det var klart fick jag en hastig ingivelse och köpte en stor garderob på rea. Det var lite av nu eller aldrig för det var den sista som fanns kvar i lager. Jag valde nu och slog till. Slottsherren som nittonio gånger av hundra hänger med på mina ibland hastigast uppkomna idéer följde med för att hämta garderoben som bestod av sex paket som tillsammans vägde etthundraåttiotre kilo som skulle lyftas in och upp i bobilen. Det hade jag inte rett ut själv. Sedan hjölpte han till att skruva med, och lösa byggbeskrivningen som var på fyrtio sidor och trehundrafemtio skruvar och beslag. Det hade jag inte heller rett ut själv, inte utan att skruva fel ett antal gånger, svära en del och förmodligen ge upp eftersom jag har en stark tendens att övertolka bilder och symboler i dylika beskrivningar och därför vända bitarna fel. Framför allt hade jag inte klarat att lyfta upp den två och tio etthundraåttiorekilos garderoben från golvet och få den på plats. Tänk vilken tur att vi är två.
Bra blev det med när den kom på plats. Just nu har jag tagit en paus för resten av kvällen men imorgon ska jag fylla den med allt det överfyllda vi har i lilla hallen. Västar, jackor, skor och kängor ska får samsas med kepsar och vantar och sådant i den har jag tänkt. Möjligheterna ser oändliga ut just nu för garderoben är stor och smart planerad men alldeles säkert lär den bli full innan jag är halvvägs oavsett. Ibland går det fort att fylla ett tomrum.
Lakrits var med på en av morgonens träningrsundor. Så lycklig när han får vara med och hämta några apporter. Takterna sitter i och den gamla fabrorhunden vet tveklöst fortfarande vad som gäller om ön något ”dimmigare” än tidigare. Mycket dimmigare rättar slottsherren mig och det är klart om man jämför med hans glans dagar så är skillnaden och skärpan i utförandet rätt stor förstås. Men han är precis lika glad nu som då när det gäller apporteringen. Så lycklig av att få hämta några apporter och vi blir så lycklig av att se honom gör det. Fina gamla hund.
Kväll igen. Det mörknar utanför och den hör dagen tackar snart för sig. Dagarna går så fort när man är ledig fast de räcker länge och det är så underbart skönt att ha långa obokade dagar utan en enda inbokad tid att ta hänsyn till. Sommarlovskänsla. Vi gör vad vi känner för, tränar hundar, städar lite, leker med valpen, åker på utflykter och prövar luncher och fika, badar och köper en garderob. Bland annat. En ventil till ett mopeddäck på en gummiverskstad har vi köpt med, och två små kristallvaser för femtio kronor tillsammans på second hand. Sådana där små som är lagom för en ensam blomma eller vårens allra första tussilago. Jag har saknat en sådan vas. Vårens första tussilago har tidigare fått drunkna i en äggkopp. Det blir ändring på det från och med nu.
