There is something fishy about this
Den här tiden varje år. De långa kvällarna, ljusa nätterna, de morgonpigga fåglarna som aldrig tycks sova. Jag vaknar till ljuset, allt för tidigt, ser himlen genom sovrumsfönstret, tittar på klockan för att orientera mig i tid och rum och bestämma mig för om jag får gå upp eller inte. Oftast får jag inte för klockan är sällen mer än ungefär nio minuter över fyra. Jag undrar lite varför jag vaknar just det klockslaget? Vad det är som styr det. Jag brukar lyckas somna om efter ett tag och sedan sover jag som allra bäst när klockan ringer femochtjugofem. Onödigt.
Slottskaninerna har grävt en grop i rabatten utanför köksfönstret. Ingen djup eller så utan en grund långsmal som de sedan rullar sig. En sorts grop för jordbad förmodar jag. De ser roliga ut när de rullar sig och jag kan inte påminna mig att jag sett kaniner gör det särskilt ofta. De är trogna våra slottskaniner, håller sig i sitt lilla revir runt slottets knutar och upp mot grusvägen. De är födda i frihet och kan välja helt fritt men väljer att bli kvar i det trygga. Förståndigt förmodligen.
Wirre hittade ett stort hönsägg på kvällsrastningen med flocken och slottsherren i skogen bakom bodarna. Det är så mycket mystiskt och hemligt med djuren här så vi blir nästan inte förvånade längre men vi undrar såklart. Vem i hela världen som lagt ett stort hönsägg där? Vi har bara små gamalsvenska dvärghöns som värper ägg i storlek xs och de är dessutom i hönsgården och värper ingen annanstans, och det är ett par hundra meter till närmaste grannställe med höns. Mystiskt. Lite mer mystiskt än vanligt är det med våra hemliga katter med för när slottsherren fyllde på mat häromdagen och ställde sig på trappstegen och försiktigt kikade in i kattlådan var den tom. Familjen tycks ha flyttat och vi vet inte vart. Troligen inte så långt bort ändå för matskålarna töms varje dag. För stunden har min plan om att socialisera kattungarna och hitta nya hem till dem spruckit med råge eftersom jag inte en vet var de befinner sig. Det är ett väldigt hemlighetsmakeri runt den här kattfamiljen. Vi känner oss lite maktlösa i ärendet och får helt enkelt vänta och se.
Jag fick lära känna flera nya bekantskaper på mitt arbete idag. Människor och hundar. Så trevligt. Och inspirerande. Först ett par fina labradorer och sedan två vorsteh. Det är inte särskilt ofta det är vortseh på Kopparhult men det händer ibland. Nästan alltid har det vart korthåriga vorsteh av någon anledning men idag var det en skäggig kille här. En stor och ståtlig svartskimmel med rejält skägg med brunt inslag. Det är något särskilt med skäggiga strävhåriga hundar som tilltalar mig. Jag gillar det borstiga sträva på något vis. Tror det blev grundat och rotat redan när jag var liten, jultomten ni vet, och Lufsen i Lady och Lufsen. De lade grunden för min positiva inställning till skägg. För mig är skägg godhet, tålamod och vänlighet. Lite märkligt att jag inte haft någon skäggig hund än. Kanske för det bli en borstig vorsteh en gång, eller en strävhårig tax eller en kortbent jack russel. Med skägg.
Med valp i huset blir det ofta mycket fokus på valpen. Som Tweed. Naturligt att det blir så får vara är väldigt söta och krävande och upptar den mesta av ens fokus när de är aktiva. Och Tweed är synnerligen aktiv. Wirre, ett åringen, kommer därför lite i skymundan, inte här hemma men i blogginläggen. Som storebror har han plötsligt blivit mer vuxen, åtminstone behandlas han mer som vuxen från vårt håll. Egentligen är han mer som en stor yvig valp han med kan jag tycka. Har inte riktigt ordning på sin kropp i alla lägen, springer över och in i de andra och uppfattas allmänt lite klumpig i sin ändå rätt smidiga kropp. Duktig är han, går från klarhet till klarhet i träningen och lär sig allt mer. Jag förväntar mig att han ska bli väldigt skärpt i träningen framöver för han har nämligen lästa två hela exemplar av Oliver Kiralys The Balance. den bästa träningsboken. En missad grind, eller om nu han öppnade den, när vi höll jaktprov för ett tag sedan resulterade i att han tagit sig in i kontorsrummet, ätit en del hundmat som fanns där och ”läst” två av böckerna samt gett sig på pärmarna med 2025 års bokföring. Vad säger man? Inger fel på påhittigheten i alla fall men dessvärre rätt dyr i drift för tillfället.
