There’s work to be done
Dagarna möter oss med sol och färgkavalkad. Oktober i sin allra bästa skepnad. Passerat mitten nu, med två dygn. Bara hälften kvar, sedan möter november upp, grå och murrig, dov och långsam. Förmodligen är det precis vad vi behöver då. Vad jag behöver i alla fall. November och mörkret lämnar tid för andra saker, andra känslor.
I de små lediga luckor som dyker upp den här tiden på året, de är inte många, prioriterar jag träning av de egna hundarna. Det gör jag väl alltid i luckor i och för sig men under oktober är luckorna inte så många så då gör jag det ännu mer. När det blir träning blir det grundläggande sådan, tillbaka till roten för att hålla i den som drar i väg lite under jaktdagarna. Teckenträning och närsöksträning från grunden, sittande till exempel. Tydliga repetitioner i övningar där det i storts ett inte kan gå fel. I gårdagens lucka sex apporter ar till retrievrarna i häger-vänster och ett kort fältsökpass för Till. Lass som inte jagar än fick fortsätta med vad jag kallar lekfulla apporteringsövningar under ordnade former för att fortsätta stärka vårt samarbete. I de stunderna är hon så rolig att jobba med. There’s still work to be done inom det området innan vi är ute i fält på jakt. Vår relationen behöver fortfarande bli starkare och jag jobbar hela tiden på att blir den viktigast i hennes liv. Troligen kommer jag aldrig riktigt att bli det en jag ska åtminstone göra vad jag kan för att närma mig det. Ett par pigga ögon att drunkna i och en nöt att knäcka. En med rätt hårt skal.
Förutom att oktober är sprakande intensiv med alla jaktdagar, jobb och höstfärger har ag också påbörjat en utbildning. Så tre kvällar i veckan är jag på föreläsning online i ett klassrum från USA tillsammans med elever från lite överallt. Ett gemensamt intresse för alla såklart- hundträning! Lite på nörd nivå skulle man kunna säga, en djupdykning in i hundens innersta. Själv dyker jag rätt djupt ner i engelska språket med och sliter lite med alla facktermer men det går över förväntan bra faktiskt. Förmodligen för att jag finner det högt motiverande.
Nu packas nomadbilen för en jaktdag igen och snart ger vi oss iväg i den frostiga norgonen. På återhörande!
