Think twice, thats my only advice
När huvudvärken släppte blev det hundträning. En bra sådan med. Jag vågar knappt skriva det men Lass går från klarhet till klarhet i sökarbetet. Träning i ny mark för henne idag och hon fick gå ett riktigt långt släpp i par med Lad och slottsherren. Slottsherren hade bössan med också ifall. Förts efteråt slog det mig att jag inte kört parslöpp med henne förut. Det kom som en insikt till mig nu på kvällen när vi summerade dagens träning. Jag var nöjd med hennes arbete redan innan det men när jag kom på det blev jag ännu mer nöjd. Hon gick verkligen fantastiskt bra. Någon fågelsitaution blev det inte, vi fick nöja oss med vittringen men det var mest bara bra för vår del. En nyhet i taget är att föredra med en hund på väg in i jakten så dagen blev utmärkt för Lass och min del. Nu känner jag mig förhoppningsfull igen och bestämmer mig för att njuta av det så länge det går. Det är välkänt hur fort vindarna kan vända och likaledes hur fort de små hornen kan växa ut på en liten söt cocker. Jag tar vara på tillfället alltså. Lass var mitt huvudfokus under träningen men även de andra fick träningspass. Pal visade bland annat hur man kan använda snabba starka ben vilket är helt lysande när det gäller att ta linjer i besvärlig terräng och tät vegetation men som är mindre bra i avslutet av bollmarkeringar. Inställningen är det inget fel på hur som helst. Hans attityd till jobbet är oöverträfflig. Vi fortsätter jobba på delarna var för sig och bygger ihop helheten lite i taget. Träna, träna, träna.
Jag har fått en del frågor de senaste dagarna. Om hundträning såklart. Och särskilt träning med unga hundar där hundarna inte riktigt gör precis som tänkt. Förslag på problemlösning efterfrågas. Förståeligt nog. Fast ibland är det kanske inte problemlösning man bör ägna sig åt, i alla fall inte på det sättet att man stänker sig att man ska ”träna sig igenom problemet”. Bättre att tänka efter två gånger och kanske Inte träna på själva problemet utan backa i träningen och träna mer på grunden som saknas bakom problemet, steget man tagit som uppenbart varit lite för stort. För stort för hundens mognad eller för stort i förhållande till vad relationen till hunden håller för. Så istället för att träna på problemet bör man backa tillbaka och träna mer på det som kanske redan är bra så relationen och teamkänslan blir starkare och störningar runt omkring mindre betydelsefulla. När man gjort det kan man närma sig problemet på nytt och då kan det till med hända att problemet inte ens uppstår igen. Om man bryter och backar tillbaka i träningen i rätt tid innan problemet hinner sätta sig ordentligt vill säga. Så ett av mina råd är att backa till det som fungerar och träna mer av det i en period och inte ha så bråttom med att testa av. Ett annat råd är att öva, öva och öva ännu mer. Varje gång du tränar din hund, oavsett om det bara är vanliga vardagsordningar, ett enkelt sitt(som inte alltid är så enkelt) eller någon del i apporterinsgträningen eller sök med din spaniel så sker en utveckling. Kanske inte precis på det sättet du tänkt dig och exakt så rätt som du föreställt dig men något sker, och ju mer du övar, tränar och försöker desto bättre blir du som hundtränare med tiden. Självklart kommer du göra fel ibland, allt kommer inte bli som du tänkt, ett eller annat felinlärt beteende kanske kommer följa er ett tag och vissa saker skulle kunna gjorts bättre. Men på det hela taget så rör du dig och din hund framåt i utvecklingen genom att försöka och våga pröva. Det är en bra sak att läsa på, skaffa sig mängder av teoretisk kunskap och förståelse, fråga om råd och se duktiga hundförare i action men den verkliga utvecklingen som hundförare kommer först när du tränar praktiskt, när du jobbar på att omsätta allt du sätt, hört och lärt tillsammans med din hund. I timmarna du lägger med hunden när du ”sätter händerna” i träningen och prövar dig fram.
För egen del övar en del på att dricka te nu som bekant, te av sorter jag troligen inte prövat om jag inte fått tekalendrana. Kul att testa nytt tycker jag. Men morgonens te idag sparar jag till ett lite senare tillfälle, det heter ”Rom” och jag kunde bara inte tänka mig romsmak till frukosten. Fick en ide’ om att ta morgonens te på kvällen och lyxkalenderns te på morgonen men i den var dagens te ”rabarber & kardemumma” och det kändes också fel på morgonkvisten. Istället blev det resten av det som var kvar från kvällen igår. det där blommiga, milda njutningsfulla jubileumsteet. Nu ikväll blev det däremot rabarber& kardemummateet, ett grönt spännande och annorlunda te där kardemumman verkligen slog igenom och fick mig att tänka på kadermummaskorpor. Gott! Tänk att man kan dricka skorpo. Fyra av fem koppar i betyg, Teet med Rom sparar jag till annan dag, när jag är på romhumör.
