Två bröder

Snälla kan inte någon klona månaden maj så jag får tre likadana varje år? Jag vill uppleva varje morgons magiska gryning om och om igen. Dagarna med för den delen, ljuset, grönskan och fågelsången. Kvällarna inte att förglömma, de långa ljusa svala. Men jag nöjer mig med en majmånad med förstås, det gör jag, För en är så oändligt mycket bättre än ingen.

Jag sitter inne just nu, trots det soliga majvädret. Jag är så mycket ute om dagarna att till och med jag som alltid vill vara ute kan välja inomhus. Vid fönstret med öppen dörr för all del. Jag planerar hösten kurser och försöker få till ett schema, lägga band på mig och hitta rytmen när idéer och nya uppslag om nya kurser blir många. Det blir inte så mycket nytt till hösten, jag kan konstatera det. Det finns inte utrymme. Men lite nytt med själva uppläggen blir det ändå. En aning variation och ett försök att gå lite mer på djupet för hundförarna i vissa delar.

Pal och jag tränade tillsammans med kullbrorsan Pim och matte Camilla för några dagar sedan. Första gången vi sågs sedan de var åtta veckor trots att vi bor rätt nära varandra. Bättre sent än aldrig som vanligt. Som åtta veckors valpar var de två bröderna lika som bär. Det var de inte nu kunde vi konstatera. Snarare olika som obär. Fast de är svarta båda två förstås. Där finns en tydlig likhet. Utseendemässigt var det nog annars mest olikheter. Nu ska man ju inte jämföra som bekant men om man jämför utan att värdera är det väl okej? I arbetet fanns det både likheter och olikheter och egentligen var de väl som helsyskon brukar vara, lite lika men aldrig så lika som vi av någon anledning förväntar oss att de ska vara. För övrigt är flera av syskonen ur kullen röntgade med utmärkt resultat så här långt. Även om en hund och en kull är långt mycket mer än ledstatistik är det såklart skönt och roligt för både ägare och uppfödare när sådant är okej. Ett steg på vägen så att säga, och ett orosmoment mindre.

Nu ska bilen packas, dummyväskan laddas och hundarna stoppas in innan det bär i väg till bästa stället för en hel dags kurs igen. Förväntansfull som vanligt. Hoppas att vädret är med oss, det ser det verkligen ut att vara, och att uppgifterna ska falla väl ut för ekipagen. Om inte får vi väl jobba på det för det är ju ändå det som är träning tänker jag. Både att hantera regn och kluriga uppgifter.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen