Tweedelidoo
Det är rätt jobbigt med tikar i höglöp. Åtminstone för hanhundar i samma flock och för hundarnas ägare som delar vardagen och bostaden med dem. Även om det egentligen inte är några problem att tala om egentligen. alla sköter det fint, så blir det en annan stressnivå i hundgruppen och i oss som har det yttersta ansvarets för välbefinnandet för alla i flocken. Därför är det så innerligt skönt när höglöpet ebbar ut, när stressnivån sjunker och alla liksom andas ut. Visst går det utmärkt att ha både tikar och hanar i en flocken och visst är det hanterbart också under höglöpsdygnen men jag ska inte sticka under stol med att det går betydligt lättare utan löptikar. Eller utan hanar om man nu bara har tikar.
Snart över för den här gången som sagt och snart inte så många löp alls i vår flock eftersom hanhundarna i gruppen blivit allt fler och de flesta av de tikarna vi har av olika anledningar är kastrerade. Det känns bra måste erkännas. Fortsättningsvis blir det nog mest hanhundar här verkar det som, både slottsherren och jag själv är inne på hanhundslinjen. Praktiskt och bekvämt att slippa löp som hindrar om man vill jaga, träna och starta på prov. Och det vill vi ju.
Lilla Tweed som är den senaste hanen in i flocken ligger vid mina fötter och tuggar på en morotsbit. Tuggandet föregikcs av en vild morostjakt över golvet där han kastade sig efter den försvarslösa morotsbiten, morrade och slet i det lilla morotshåret som var kvar från blasten. Avsikten var tydlig, morotsjäveln skulle dö och sedan bäras hem till lyan och långsamt och njutningsfullt ätas upp efter en lyckad, lång och utdragen jakt. Nu gräver han ner resterna i lyans fäll och rullar ihop intill sig för att sova. Intensiv jakt är ansträngande och tar ordentligt på krafterna. Det är tydligt.
Det är kul med med valpar. Intressant och spännande. Redan efter några få dagar tillsamman med den lille börjar jag ana Tweeds personlighet. Jag ser fragment av beteende, anar styrkor och svagheter växa fram och grenar ut sig och jag kan redan nu få en förståelse för var jag kommer behöva lägga tyngdpunkten den närmaste tiden. Jag anar tendenser, försöker hänga med och bilda mig en uppfattning och förbereder mig för att möta honom på bästa sätt. Om några veckor kan det se annorlunda ut, jag är öppen för det för utvecklingen hos en liten valp går snabbt och dagar och perioder avlöser varandra.
