Upp som en sol..
..ner som en pannkaka. Fast inte riktigt platt ändå, snarare mer åt handlingskraftig och lösningsorienterad skulle jag vilja säga. Händelsen utspelade sig på gårdagens första träningsrunda, den med Till, Lad och slottsherren. En liten tur med sökträning och förhoppning om att stöta en fasen eller två och så blev det. Det var det som kom efter stöten som föranledde pannkaksfallet för efter en intensivt och fint sök med en snygg stöt “glömde” Till bort att stanna. Fasanen var för lockande och hon för ivrig och respekten för stoppsignalen för dålig. Inte så att hon gick helt ur hand eller så men absolut inte så som det ska vara. Paus och djupandning och sedan på det igen och samma sak upprepade sig en liten stund senare. Då var jag inte glad kan jag säga och det krävdes mer än djupandning innan jag var i ordning igen efter det. Men inget ont utan att det har något gott med sig. Nu fick jag verkligen läge att ta tag i det som jag sett komma smygande under en längre tid och istället för att bli uppgiven blev jag motiverad till fortsatta utmaningar. Lilla Till har en styrka och ett sug i jakten, det blev särskilt tydligt idag, som jag älskar att se och det vore väl själva f…n om jag inte ska kunna förvalta det lite bättre. Hon är för bra för att inte jagas med och jag har ju inte precis cockrarna för att ha dem som sällskapshundar heller så jag får se till att få arslet ut vagnen och ta tag i det här problemet. På onsdag är det dessutom fasanpremiär så det brinner lite i knutarna. Två dagar till dess. Två intensiva dagar för mig och Till med andra ord. Upp på hästen!
Charmkillen Wirre blir åtta månader på onsdag. På fasanpremiärsdagen, så han lär få fira med tuggben i nomadbilen under dagen. Han är stor och gul, mjuk och varm och jättesnäll. Han har vuxit om Lakrits med ett par centimeter och med det lär han bli flockens största hund. I mankhöjd åtminstone men jag skulle tro han blir det i vikt med innan han vuxit klart för han ser nämligen ut att bli rätt rejäl. Han är jättesnäll mot alla utom Lass som han fortfarande använder som någon sorts bit och pipleksak och när hon blir arg och ger igen på riktigt ser han mest road ut. I det här fallet har storleken betydelse för trots att Lass har en hel del att sätta emot rent mentalt får Wirre ett ordentligt övertag bara genom att vara tre gånger så stor och tung. Det utnyttjar han genom att lägga sig över henne ibland.
Klockan är nollsexarton just nu och det är alldeles svart utanför fönstret. Svart men milt. Just nu är jag extra glad att det inte blev en natt till med frost för jag har inte tagit in någon av de frostkänsliga blommorna än. Det glöms bort under dagarna när solen skiner och temperaturen ligger runt sjutton behagliga grader. Vilken september vi har, vädermässigt, och hela året hittills faktiskt. Det är året väder har varit helt otroligt på det planet. Det är åtminstone min uppfattning. Kan hända jag är något glömsk eller lite naiv men varje månad ända sedan årsskiftet har överträffat sig själv vad gäller väder. Det enda som möjligen fattats var snön på vintern, värmen på försommaren och regnet på sensommaren. Hoppas vädret håller i sig året ut och att oktober sitt allra bästa jag. Än så länge är det mörkt och mulet idag så här i slutet av september, mörkret är redan på väg bort men jag önskar att det mulna kan stanna ett par timmar till, jag har nämligen gett mig på åtta fönster till, pustat både inne och ute men ute behövs lite extra puts på ett par då solen kom fram under putsandet och gjorde rutorna lite flammiga. Annars är jag väldigt nöjd. Nöjd med att få jobbet gjort och se klart igen.
