Varje tuggben är en sparad krona
Vårvibbar. Fåglar av alla slag, små skönsjungande av olika sort, två hägrar i krondiket, en lågt flygande flock av gäss i skymningen och siste en grupp svanar. Sju plusgrader och lätt regn till det. En oändlig massa lera med. Att stå ut med till dess våren och växtligheten torkar upp tillvaron. Hanterbart ändå. Men svårt att hänga med i svängarna. Från tio minus, minst, och flera decimeter snö till barmark, sydvästliga vindar och plusgrader på bara några dagar.
Jag har köpt en anorak. Min första någonsin. Har haft en bestämd åsikt om jag att inte gillar jackor att trä över huvudet. Nu föll jag för en ändå. En i mörkgrön loden med luva och stor ficka framtill. Den är lite Pals förtjänts efter som han jobbade hem ett presentkort på Jaktia när han blev domarens val på en av stationerna på unghundsderbyt i somras. Det räckte inte till hela anoraken men bidrog till beslutet och en del av kostnaden. Tack för det Pal. När butiken dessutom hade femtio procents rabatt på hela loden jacks sortimentet avgjorde det. Jag frågade en extra gång om det verkligen stämde att det var halva priset för det verkade liksom lite för bra. Det gjorde det och förklaring var att sortimenten med kläder av naturmaterial som loden inte riktigt går hem hos kunderna. De vill ha funktionsmaterial. Därav utförsäljningen. Så trist tycker jag, att inte naturmaterial som ull uppskattas mer. Jag var såklart inte ledsen att över att kunna köpa anoraken till halva priset men lite ledsen över att höra anledningen. Återstår se om jag kommer att trivas med anorak. Och med loden.
Fick till en träff med Wirres brorsa Wilgott, mamma My och Tina med. Vi lyckades vara lediga samtidigt. Så kul att träffa dem alla tre. Wilgott som var minst av hanvalparna när de var små är nu störst av bröderna med sina trettio och halvt kilo mot Wirres tjugonio och ett halvt högre. Vikten vet jag enbart av den anledningen att Wirre vägde sig när det var hos veterinären för röntgen i veckan. Det är bara där våra hundar väger sig. Stilig, elegant och genomsnäll är han Wilgott. Duktig med förstås på en nivå precis lagom för en ettåring enligt min uppfattning. Jag glömde såklart fota. jag glömmer alltid att fota. Tröstar mig med att det regnade och var grått så bilderna hade troligen blivit misslyckade oavsett. Men jag sparar bilden av Wilgott på näthinnan, han mamma My upp i dagen.
Wirre är inne för kvällen och gnager ben nu. Han är dyr i drift den grabben. Tänkte att han kunde vila i hundavdelningen intill köket med de andra hundarna en stund i kväll eftersom han var genomblöt efter kvällsrastningen. Han tänkte annorlunda och drog undan en av liggbaljorna för att gräva i golvbrunnen under den. Ställde tillbaka och rättade till och gav det en chans till men efter en stund hördes ljudet igen. Grävaigolvbrunnenljudet. Plastgallret till golvbrunnen är sedan läng bortrivet och söndergnagt av någon annan hund. Minns inet vem. Det är därför liggbaljan placerats ovanpå. För att ingen nyfiken hund ska komma åt. Wirre låter sig inte hindras så nu ligger hon på köksgolvet och gnager ben igen. Det går rätt många tuggben på en golvbrunn, för att inte tala om hur många tuggben det går på en trasig våtrumsmatta. På så vis är det rent ekonomiskt att förse honom med tuggben. Och rätt bekvämt.
