Vilda och tama
Jag löser om rumsrena valpar. Att de levereras åtta veckor gamla med goda tialettvanor och att allt sådant sker utomhus. Min valp är inte av den sorten. Här kryssar vi vidare mellan kisspölar och hinner i nästa bästa fall fram till dörren och med ännu bättre tur också ut genom dem. Det blir lätt ”olyckor” när man är en liten intensiv spaniel och han är så inne i leken att han varken vill eller känner att han behöver avbryta för en kisspaus. Han vet var dörren är och han vet att han ska ut men han inner inte när han väl kommer på att det är dags. Men till hans förvar kan jag säga att han sover hela nätterna utan att behöva kissa och inte enda natt har han väckt mig hittills. Däremot är det galet bråttom ut när han väl vaknar, av förklarliga skäl. Han är förlåten för det. Tusen gånger om.
Det har gödslat på markerna på Koberg slott. Svingödsel från deras stora anläggning, det känns ända hit fast vi bort åtta kilometer bort. Till skillnad från vårt drömslott här hemma är det ett riktigt slott på Koberg, ett på en udde med tinnar och torn och vallgrav på flera historiska byggnader runt sig och oändliga markområden. Klass skillnad. Sjukt med mycket vilt i form av hjortar och vildsvin fyller markerna med och rinner över ända hit bort. Ett av Sveriges vilttätaste omrården. Förutom det har de ett stort nybyggt svinstall med. Med återvinning. Därav gödsel lukten. Så här åtta kilometer bort är den helt okej, rent av lite trivsam för den gör att det känns lite extra att vi bor på landet men visst hade det varit trevligare med ett bageri och doften av nybakat i närheten. Men jag nöjer mig med gödsel lukten.
Med valpen runt fötterna packar vi bilen för en heldagskurs på Ulkeröd. Solen skiner redan tidigt. Sjutton utlovande grader och svag vind. Man tackar. Trots att vi har största bilen blir det trångt. En hel hundflock, träningsmaterial och apportkastare ska med. De tre slottskanineran ligger på gräsmattan och spanar medan vi springer fram och tillbaka mellan slottet och bilen, det är mycket som ska in i bilen. Kaninflocken har minimerats rätt ordentligt under vintern och den tidiga våren, det är vi utan räven som står för det. Nu är de det bara de här tre kvar. Det är fortfarande ingen bra kombination med trädgård och kaniner men vi gillar att ha dem här. De är hemtrevliga och trivsamma och blir en bra vardaglig och hanterbar störningsträning att bygga goda rutiner med för hundarna. Så vi låter dem hållas och hoppas att räven gör det med.
På fotot: unghunden Isla fem månader. (Searover Sky Mindfull)
