”We had a good team on paper. Unfortunately the game was played on grass”- Brian Clough

Årets första vintedagen. Jag betecknar dagen så även om dem ligger lite på gränsen för att kvala in. Men med flera minusgrader under natten och ynka två plus på dagen hängde frosten kvar till dess att solen gick ner igen. Vinter. Rustande med tumvantar, vinterjacka och ulltäcke till hundarna tog vi oss an dagens andjakt i det magiskt vackra frostlandskapet. Det vanliga vet ni sedan gammat och det upprepade sig igen, trevliga människor, duktiga hundar, solsken hela dagen och godaste ärtsoppan till lunch i jaktstugan. Lite kallaste laget i vattnet för hundarna möjligen men isen hade i alla fall inte lagt sig och med hjälp av ulltäcke och rörelse på land fungerar det fint även vintriga dagar som den här. Ut över det har vi tillgång till båt så vi kan spara hundarna till det nödvändiga fåglarna och plocka de andra efteråt med båtens hjälp. Nu är det kväll och vi är hemma igen och det är så där tyst och stilla som det blir efter en jaktdag. Fast inte helt tyst i köket för all del för Wirre gnager frenetiskt på en benkota, han har en del sparade energi efter vistelse i bilen. Nästa säsong blir bättre tänker jag för då är han tillräckligt stor för att hänga med som elev delar av jaktdagarna. Idag fik han nja sig med rastning före och mingel efteråt. Han fick ett nytt namn när han minglade runt, Gummitarzan, efter avslutadejakt när han tog sats och gjorde ett jämfotahopp intill Linnea där han var en bra bit över hennes huvud. Stor är han redan innan, lite burdus med och nu börjar han dessutom blir smidig i den stora kroppen. Jag ser framför mig hur gummitarzan kommer segla över höga hinder och stenmurar smidig som en tamkatt och kraftfull som en tiger längre fram. Fast han är en hund förstås och inte en katt. Med tanke på katter så fortsätter mysteriet med katters hemliga liv. Vi vet inte riktigt var kattungarna håller till, men det går åt mat så nånstans är de. Vi ser inte precist till pappakatt eller om han nu är mammakatt något nämnvärt heller men det har vi inte gjort under hela det året han(hon) varit inneboende här så det får väl betecknas som ett normalläge. Jag fundera lite på om den lilla kattfamiljen kanske har två boenden, så de bara deltidsbor här och bor någon annanstans med och liksom kommer och går. Det skulle förklara en del men inte allt. Dessutom verkar ingen runt i kring här sakna en liten kattfamilj på deltid och hur lågt som helst kan de ju inte vandra.

Under veckan som passerat har jag som vanligt hatt ett antal kurstillfällen och en hel del privat lektioner och jag har fått nöjet att träffa många härliga hundindivider igen. Härliga människor med såklart, verkligen, men hundarna är något extra ändå. mycket har tränats på, en hel del har funderats över och gång efter annan har diskussionerna fallit tillbaka mot grundträning. Grunder, inlärning, relationen med hunden och så vidare. Många gånger upplever jag att grundträningen är bra, rent av riktigt bra men sedan händer det något efter vägen som gör att det börjar köra ihop sig. Det beror ofta att man går för fort fram, inte precis att det gjorts för svåra övningar eller så utan mer att man går för fort fram med störningar i form av nya miljöer och gruppträning och sådant. Det känns ibland som det hoppas över ett mellansteg, det blir liksom ett jättekliv från till exempel följsamheten hemma till följsamhet under ett träningspass med många andra hundar, störningar i form av kastade apporter och kanske skott. Plötsligt har hunden inte så bra följsamhet längre och flera månaders bra grundträning slirar iväg i onödan. Det är alltså det där med att omsätta grundträningen och flytta ut den så den fungerar i skarpt läge som behövs. I små steg under kontrollerade former. Annars blir det lätt som Brian säger i dagens rubrik, översatt till följsamhetsträning för jakt och på jaktprov: ”Vi har ett fantastisk stabilt och lugnt fotgående hemma på grusvägen, typiskt nog föregick jaktprovet i kuperad hagmark tillsammans flera andra hundar och ett par skyttar” . Här kom orimligheten. Givetvis MÅSTE följsamhet och fotgående fungera hemma på grusvägen först, det är absolut nödvändigt men efter det är det lika nödvändigt att träna fler lägen emellan grusvägen och jaktprovet. Till exempel; själv i hagmark, som enda hundekipage i hagmark tillsammans med en skytt, tillsammans med ett hundekipage i hagmark, tillsammans med ett hundekipage och en skytt i hagmark, tillsammans i grupp i hagmark, tillsamman med grupp och en skytt, två skyttar och så vidare. Generalisering heter det med ett finare ord, tidskrävande och tålamodsprövande javisst, men nödvändigt för hållbarheten och en grundförutsättning om man vill starta på jaktprov eller vara med på jakt. och även o det tar en del tid i anspråk tar det långt mycket mindre tid än vad som krävs om man måste backa bandet och träna om ett felaktigt utförande.