What You See Is All There Is
En liten nystart igen. Våren som följer efter en stormig påskhelg. Sol utlovas närmaste veckan och den är redan på väg upp. Man tackar. Räven har varit här i natt. Röjt runt utanför slottet, jagat kaninerna och dragit en av minst korta stövlar över hela gräsmattan och kissmarkerat på den. Högst irriterande. Förutom räven var det ett vildsvin här och grymtade utanför fönstret mitt i natten. väckte mig och Lass med sina grymtningar varpå Lass skällde ut den rejält inifrån sin sovplats. övriga hundar sov antingen väldigt tungt eller så tar de inte sin roll som nattliga vakthundar på allvar för de sa inte ett knyst. När grisen tystnade tystnade också Lass och vi somnade om allihopa. Så här på morgonkvisten undrar jag ändå om det verkligen var ett vildsvin eller om räven lärt sig att grymta som en gris. Verkar liksom osannolikt att vi skulle haft besök av dem båda samma natt och att vidsvinet flytt fältet utan att lämna några synliga spår efter sig. Rävar kan ha väldigt många läten för sig, det vet jag men att grymta som en gris visste jag inte fanns på deras repertoar. Undrar.
Funderat en del i helgen igen. På annat än rävar, vildsvin och stormar med namnet Dave. Pluggat lite. Bollat tankar med slottsherren. Försökt lära mer med öppet sinne. Inte tillåta mig fastna i tidigare inlärda vanor och ”sanningar”. Svårt med öppet sinne ibland, så lätt att slå ifrån sig direkt och känna att det är passar inte mig. Innan jag ens prövat tanken ordentligt. En balansen hela tiden, alltid en balans, emellan att hålla sig till den inslagna vägen med samtidigt vara öppen för förändring. Förbättring. Jag ser så mycket i min verksamhet, så många vägar och varianter på träning och inlärning som alla leder till samma mål så småningom. Men också det motsatta. Fastkörningar i principer och sätt att träna där resultat i träningen uteblir. Där man inte är beredd att ändra det man tidigare alltid gjort och har ointresse eller oförmåga att se nya vinklingar och lära andra sätt. Det blir lite av WYSIATI (what you see is all there is) att man håller sig till sin inställning och grundar sina beslut på den informationen man redan har, samtidigt som man bortser från det som kan saknas i det man ännu inte vet eller lärt. Fullärd blir som bekant aldrig, hur länge man än hållit på med något.
Med Pal ser jag delar jag inte sett förut, insikter att ta med mig i vidare träning av honom och av andra hundar. Pal har en föremålsintrsse utöver det vanliga, åtminstone utöver alla mina tidigare hundar. Född ”bolltokig” skulle man kunna säga, förutsatt attman tänker på innebörden av ”bolltokig” som något positivt. Det gör jag. Jag skulle vilja påstå att han är en aning autistisk med, så uppslukad av uppgiften för att få fatt i bollen eller dummyn att i stort sett inget stör ut honom. Även om han påminner rätt starkt om ett par av mina tidigare hundar är hans personlighet en ny erfarenhet för mig. Just en sådan hund som Pal har jag inte tränat tidigare. I varje ny hund jag lär känna möts jag av nya ”sanningar” , inget är skrivet i sten och jag blir hela tiden och med varje hund påmind om att det finns något mer än what you see is all there is. Mer att ta in, reflektera över och lära mig mer om
