Workaholic
Jag vet inte hur jag ska sy ihop det. Alla lösa trådar och stycken som ska sammanfogas tillsammans med tekniken. Det sista är min högsta tröskel. Tekniken är ett irriterande hinder för mig. Inte helt oöverstigligt. Men. Allting är svårt innan det är enkelt som jag skev häromdagen men när det gäller tekniken och mig tvivlar jag. Allting är svårt innan det fortsätter att vara svårt passar bättre tycker jag. Fast skam den som ger sig. Det SKA gå att få ihop allt. Imorgon ber jag om lite hjälp(igen) genom att slänga iväg ett mail till bästa webmastern. Räddningen.
Ett tuggben senare har Wirre somnat på köksgolvet, hela sina långa, stora kropp hat han smidigt vikt ihop mitt på golvet. Det varv det sista av födelsedagsbenet som gick åt. Länge varade det. Tuggbensrekord. Men så var det stort med. Och dyrt. Tur inte alla nio hundarna har samma tuggbehov som Wirre för då hade inte veckopengen räckt långt här kan jag säga. De övriga hundarna får klara sig på morötter och ett eller annat oxöra. Rättvisan är lite orättvis här men jag tror inte de misstycker. Jag intalar mig att de inte gör det i alla fall.
Pal misstycker däremot lite när han och Besta får dela på ett sök. Det ser jag tydligt. Han vill leta upp allihopa själv. Ensam. Bara han och alla bollarna. Jag får vara med på ett hörn också det tycker han är okej. Men att dela med sig till Besta har han ingen vidare lust med. Idag fick hon dessutom leta upp fler bollar än vad han fick. Jag slår vad om att han höll räkningen och han lämnade bara motvilligt sökmarken när vi skulle gå hem igen. Just det motvilliga är det som gör att jag mörker att han inte vill dela med sig. Han har svårt att komma sista metern fram för att lämna av just i sökarbetet eftersom han tror sig veta(och han har rätt) att det finns fler bollar kvar i marken bakom honom och han är livrädd att jag ska be honom sitta kvar när han kommit in för att lämna av och skicka Besta istället för honom. Jag set konflikten i honom när han stannar en meter framför mig och försöker stäcka fram bollen utan att komma hela vägen in. Lite gulligt är det allt, med hans stora arbetslust och sättet han försöker lösa det på men så kan vi såklart inte ha det. Så jag jobbar på det nu. På en justering och en vändning.
