Breaking point

Raggiga och bruna dyker de plötsligt upp bland granarna i snön framför oss. Glad att jag hade cockercirkusen runt fötterna ser jag den raggiga skaran köra knorrana i luften och vända bort från oss in i skogen. Tack för det. Det är sällan jag stöter på dem, oftast ser vi bara spåren efter dem och förstår att de finns i närheten men vi brukar inte komma så nära att vi ser dem. Det gjorde vi nu. Den här gången blev det ett helt odramatiskt möte med vildsvinen utan hjärtat i halsgropen. Mycket för att jag hann se dem innan jag blev överraskad av dem och jag då hann läsa situationen och förstå att de inte kände sig trängda av oss. Fast för säkerhets skull valde vi en annan väg hem och inte rakt över vildsvinslegan. Lite självbevarelsedrift har jag ändå. 

Jag knappar in på min pappershögar nu. Pärm efter pärm fylls och högarna blir mindre. Ett visst mått av tillfredsställelse kommer över mig. Det ska nog bli ordning på det den här gången med. När jag tuggat mig igenom det här tillsammans med revisorn hoppas jag att det ska kunna bli lite lugnare på pappersfronten under det nya året. Jobbet ska göras såklart, det jobbet med, men när de justeringar och ändringar vi gjort under hösten och vinter nu landar ordentligt kommer det bli lättar och tydligare. Det tar tid att sjösätta nya system och får det nya att “sätta sig i ryggen” oavsett om det handlar om administration eller hundträning. Eller något helt annat.

Det blev tio minuter unghund i solen som aldrig kom igår och jag kunde kryssa för några områden på checklistan igen. Vi fortsatte med vårt “bakåt ut”, tränade lite position och funderade över huruvida jag ska lära den unga svarta två olika kommandon för höger och vänster. Jag har inte gjort det ned tidigare hundar, jag har helt enkelt inte funnit att jag haft någon praktisk nytta av det men nu har jag nästan låtit mig övertygas att pröva. Det kan inte skada att pröva i alla fall. Den enda baksidan jag möjligen kan se med det är att jag är lite rörig med mina kommandon och behöver ha så få som möjligt för att inte ta fel. Men det går faktiskt att lära gamla hundar sitta så den biten ska jag se till att klara av. Fast just höger och vänster som kommandon blir det inte eftersom jag inte kan höger och vänster och det skulle bli fullständigt förvirrande för både mig och hunden. Jag kan lätt se det kaoset framför mig när jag pekar åt höger men ropar vänster och den stackars labradoren springer bakåt eftersom ingenting stämmer överhuvudtaget. Men jag har andra ord på lut som jag ska känna lite på, som jag borde kunna hålla isär, fast först ska den svarta unghunden bli riktigt skarp på ut.

Det blev tio minuter pocketcocker med, på köksgolvet. projekt kontakt och sluta göra piruetter med magen i vädret pågår. Fast besluten om att knäcka koden för det jobbar vi enträget vidare. Jag hoppas på en breaking point. Jag söker den med ljus och lykta. Man skulle kunna likna det vid ett specialarbete under en utbildning. Ett sådant som kräver tankekraft, tålmodigt och uppfinningsrikedom. Inte mig emot egentligen, tvärtom, fast visst uppskattar man när “arbete” går lätt och resultaten kommer fort. Jag är nog rätt bekväm av naturen tänker jag. Idag blir det ett nytt pass. Minst ett. Så jag belåtet kan fylla i våra kryss på checklistan.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top