But first tea.

Studs, studs. Studs, studs, studs. Det låter så bakom mig när jag vänder ryggen mot rummet för att låsa upp ytterdörren och gå ut i regnet. Jag ställer ifrån mig den tömda temuggen på hallbänken och kliver i stövlarna. Bakom mig studsar den levnadsglada goldentiken. Lyckan är gjord även denna arla morgon med ösregn och mörker bara av tanken att få gå med ut. Jag avundas hennes energi och livsglädje inför varje nu dag. Jag känner den jag med i och för sig, livsglädjen blommar för fullt men energin brister stundtals en del. Jag ber goldenhunden sitta ner, öppnar dörren och kliver ut med hunden i hasorna övertygad om att det blir en fin dag idag med. Here we go again!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top