Carpe diem quam minimum credula postero

Ännu en dag till läggs till handlingarna. Varför går det så fort frågar jag mig när mörkret lägger sig runt slottet och hundarna somnar runt fötterna. Var dag är verkligen en sällsam gåva och jag försöker ta vara på var och en av dem. Fast ibland är det så svårt att hinna med att uppleva allt medan dagarna i stort sett rusar förbi. Likt Lotta på Bråkmakargatan på den olovligt lånade cykeln i alltför hög fart på väg nedför backen ropar jag “bromsa, bromsa” högt inombords och försöker förgäves greppa minuterna och en stunds mindfulness. Jag tror det är lika för alla, de flesta verkar eniga om att tiden går alltför fort men ingen tycks ha facit för hur man saktar ner. Kanske är det precis så det ska vara även om det skaver lite. Kanske är det helt i sin ordning. Det känns i vart fall tröstande och mer överkomligt att jag har roligt längs vägen och trivs med det jag gör. Jag skulle bara vilja uppleva det i lite långsammare tempo.

Middagen står i ugnen. Grönsaker högt och lågt och en bit lax till det. Den senaste tiden har vi ätit utsökt mat på fin restaurang på alla jaktdagar, man riskerar att bli lite bortskämd av den goda maten lagad av riktigt duktiga kockar som sätter smakerna varje gång. Men jag har saknat min grönsaker. Jag som vill och brukar ha både färska och tillagade grönsaker till varje måltid tittar lite snopet på den vackert upplagde restaurangmåltiden och undrar var salladstallriken är. Så vi tar igen det på hemmaplan, då får grönsakerna ta över fokus på middagstallriken, så både jag och min mage blir nöjda. 

Delar av lördagskvällens middag

Lördag till trots så har det varit arbete idag. Småföretagare verkar ju jobba jämt som slottsherren påpekar. Det ligger mycket riktigt något i det. Man jobbar jämt eller aldrig beroende på hur man ser det. Det är speciellt att jobba med sin hobby. Guldläge och risk för utmattning samtidigt. Man gör det man brinner för och brinner för det man gör. Det innebär såklart alltid en del risker. Och väldigt många fördelar. Vad som passar varje person bäst är upp till var och en att pröva och reda ut. Idag har det varit tre olika hundar med förare på privatträning och coachning här. Tre mycket trevliga hundar och tre trevliga förare med lite olika mål med sin träning men som var och en är beredd att träna sina hund och ge dem tid, kärlek och tålamod. Så värdefullt!

I pausen mellan hundekipagen tränade slottsherren och jag våra tre äldsta hundar. Dirigeringar till dolda och kända punkter, närsök och hålla området och markerade tennisbollar. Den dolda dirigeringen diagonalt över fårstängslet är jag särskilt nöjd med. Den gick inte spikrakt alls men den gule var fint i hand och tog tecken och signaler hela vägen. Fullträffen med en kort inkallning och tight närsök i ett annat område var jag också glad över. Den gule var i övrigt lika glad för varje apport, som vanligt. Lakrits var stabil och stark som alltid och bruna Mer gjorde några fina apporter på cokermane’r efter att ha stött fasaner i ett fältsök först. Han känns så komplett på det sättet, att han kan gå för fullt och stöta fågel för att i nästa stund apportera tennisbollar efter dirigering i samma mark. Undrar om jag någonsin får en cocker som passar mig så bra igen? Stunden med lunchträning gjorde gott både för kropp och själ, och framför allt för hundarna. 

Söta Cleo på väg hem efter vattenprovet som hon fixade med bravur tillsammans med matte Lisa

Lena och Niki, vinnare i Skåne med fina 93 poäng

Helen och Halvan, aka Min och Shiv har tränat med. Valpskola för slottsherren blev det och de två små svarta var verkligt fina. Tänk att just vi fick de bästa två valparna! Ha ha. De utvecklas så fint och gör det vi ber de om utan krusiduller så det kan faktiskt inte vara bättre. För stunden. Vad framtiden har i sitt sköte har vi såklart ingen aning om men det har åtminstone börjat väldigt bra och vi är glada för våra fina unghundar.

Glada är vi också för två av de tikar som vi deläger. Supersöta “guldhamstern” Cleo, dotter till Mer och Jilla har som jag skrivit tidigare röntgats med bästa resultat och nu har hon också fixat vattenprovet och påbörjat sin karriär som jakthund tillsammans med Lisa. Niki, goldentiken som vi deläger med Lena har varit med matte på workingtest idag och fixat hela 93 poäng! I och med det var hon bäst av femtio startande och vann hon klassen! Stort grattis!!

Imorgon jagar vi igen. Cockrarna är fulladdade, jag har brett smörgåsar till en tidig frukost och bilen packad. De små hänger på så vanligt och livet känns bra. Det var det där med att ta vara på dagarna och tiden. Carpe diem och allt det där.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top