Delete the negative, accentuate the positive! – Donna Karan

Slottsherren och jag kryper på alla fyra på gruset på gårdsplanen med blicken mot marken. Lyra som är med kikar avvaktande på oss under tiden och undrar nog vad vi finner så intressant på marken. En skruv saknas. En rostig skruv som en kort stund tidigare satt i ramen i en av sektionerna till fasanhägnet som nu repareras. När vi precis är på väg att ge upp hittar vi den som tur är så den kan skruvas tillbaka på sin plats. Den sitter betydligt bättre där än i ett däck på en av bilarna så vi är nöjda att vi fann den.

Efter sol kommer regn sägs det och så blev det idag med. Ett ganska ihärdigt regnande har hållit på från tidig morgon ända fram till sen eftermiddag och runt tio millimeter kunde konstateras i regnmätaren. Regnet var efterlängtat och nödvändigt men knotten och mördarsniglarna som vi fick på köpet var inte lika efterlängtade. Jag har med berått mod trampat ihjäl flera sniglar med stövelklacken på grusvägen och nu funderar jag på om det var ett klokt val. Om resterna av de tillplattade sniglarna under min stövelsula följer med och ramlar loss i köksträdgården och hjälper till att sprida dem vidare. Kanske var någon av sniglarna full med ägg och så hundratals minimördarsniglar kläcks bland alla grönsakerna i köksträdgården. Ve och fasa.

Slottsherren och jag tränade retrievrarna tillsammans ikväll. Slottsherren la upp träningen och jag fick snällt foga mig och följa. Nyttigt, roligt och lärorikt för mig som oftast står bakom taktpinnen själv. Jag gäspade retligt nog några gånger. Inte för att jag var okoncentrerad eller trött tror jag utan mer troligt för att det är avkopplande att följa med och låta sig ledas. Och kanske lite grand för att blodsockernivån började peka neråt. Fröken Vi, Lakrits och Bäst fick turas om i övningarna där raka stick, bolletande, markeringar och sidoslag varvades. Inte helt oväntat var sidotecken det som brast något för mig och Bäst. Svagheter har en tendens att lysa igenom. Det borde det väl rimligen inte göra på en fem år gammal hund men nu är det som det är och jag är den första att erkänna att jag har slarvat med träningen där. Mycket annat har jag tränat bättre och där är vi också mycket bättre. Fördelen är nog ändå att det faktiskt går att ”lära gamla hundar att sitta” så misstaget ska repareras.

Efter träningen, som för övrigt gick bra för samtliga deltagare och var alldeles lagom krävande en fredag kväll, matade slottsherren smådjuren medan jag förberedde fisken till kvällens middag. Fröken Vi hade oturen att missbedöma ett hopp över staketet när de plockade gräs till kaninerna och kom in gnyende på tre ben samtidigt som hon ihärdigt slickade på höger framtass. Eländigt. Jag kunde inte hitta något trasigt på den genomblöta goldenhundens tass men helt klart hade hon rejält ont och tassen var varm och pulserande. En kort stund övervägde vi om det kunde handla om ett huggormsbett men vi bestämde oss för att rimligheten i att hon först skulle missbedöma ett hopp och landa i ett staket och sedan bli ormbiten alldeles efter det verkade alltför osannolik. Jag plåstrade om henne lite och torkade hennes blöta päls innan hon fick lägga sig på en mjuk matta i köket hos mig. Ganska fort gick både tassen och hela hunden in i normalläge och hon åt sin middag med god aptit. Förhoppningsvis klarar hon sig undan med mjukdelsskador den här gången med. Eventuellt kanske hon också kan lära sig att ta det lite försiktigare framöver. Men det är förmodligen att hoppas på för mycket…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top