Det går lite trögt ibland

Ibland kan man behöva en ledig dag så man hinner jobba lite. Det är väl så det kan kännas ibland när arbete och fritid flyter i hop i ett och samma liv utan tydliga konturer emellan. Rätt okej om ni frågar mig men jag behöver ta mig själv i kragen ibland och påminna mig om att stänga av hjärnkontoret en stund. Återhämtning finns det någon viktigt som heter. 

Jag har känt mig lite trött det senaste, lite trög och tungstyrd och inte så fylld av inspirerande ideer som vanligt. Jag tror det är många som känner lite som jag. Allt är egentligen bara fint men med en pandemi i hasorna är det svårt att förbli opåverkad. Och det ska man väl inte vara heller för all del. Alla måste anpassa sig och hjälpas åt för att hålla den här skutan på rätt köl. Jag blir trött av pandemins närvaro och besluten runt den. Oron och ovissheten. Det är många rekommendationer som ska följas men de har jag egentligen inga direkta bekymmer med. Bekymmer kommer mer i alla gråzoner och tolkningar av rekommendationerna och råden vi får. De tolkas rätt olika har jag märkt och det kan vara tufft att stå för sitt beslut när inte alla inom samma område gör lika. Och man vill ju så mycket. Fast nu är det nog läge för de oss alla att ta ett par steg tillbaka, vänta, avvakta och avstå och istället tänka att vi får ta igen allt det roliga vi missar nu nästa år eller året därpå. För det här kommer att gå över. Vi får stå ut med att ha lite långtråkigt och vara lite halvisolerade ett tag. Det kanske rent av kan vara nyttigt. För de flesta av oss har nog glömt av hur man gör när det blir lite långsamt i livet, överrösta med jobb och aktiviteter som vi ofta är. För min egen personliga del är det ungefär som vanligt trots allt. Jag jobbar ju hemifrån i vanliga fall med, träffar människor i lagom dos utomhus och trivs rätt bra med min ensamhet övrig tid. Men det känns ändå och jag saknar våra utflykter och pauser från vardagen. Och inspirationen som de ger. 

Det är tur jag har hundarna tänker jag. Vi tränar vidare och utvecklar färdigheterna allt eftersom. För mig är träningen i sig givande och en inspirationskälla. Jag märker också nu att jag inte är i behov att ha en provstart framför mig för att vara motiverad att träna, om jag nu trott det innan. Jag är motiverad nog att träna och hålla glöden uppe ändå. Fast med den lilla cockern, flockens minsta och yngsta, känner jag att jag trampar lite vatten just nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska träna vidare på och det känns lite segt. Jag väntar lite på kommande säsong när vi kan börja träna fältsök igen. Det är hon bäst på så det blir såklart också roligast att träna. Så därför vet jag att jag egentligen ska träna på allt annat utom just det. Jag tror vi får fortsätta vår simträning istället och satsa på att få till vattenapporteringen bra så vi kan starta på vattenprov när proven kommer igång igen. Det är ju inkörsporten i spanielprovens värld så det får vi se till att klara av. Annars fortsätter vi med våra mullepromenader men stora frihetsinslag. Det är lite annorlunda mot hur jag gjort med tidigare spaniel och kanske inte rätt väg. Det vet jag ärligt inte riktigt förrän efteråt. Men blir det tokigt så blir det. Man måste våga pröva ibland och det är ju inte direkt något jag lär hamna i fängelse för eller så.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top