Det kommer en vinter…

Det är långt dit än och jag vill helst inte ens tänka på vintern men när den kommer ska jag ta emot den med öppna armar. Jag ska ta emot de mörka kvällarna och försöka se fördelen i dem, möjligheten att hinna med lite innesysslor, ha lite långtråkigt och baka småkakor. Hur märkligt är det inte att jag varje vinter längtar efter, och väntar på, de ljusa vår och sommardagarna när jag ska hinna göra allt det jag vill göra men inte hinner för dagarna är korta, städa ordentligt, putsa fönster och måla inredningsdetaljer för att sedan på sommaren inse att sådana sysslor passar mycket bättre att utföra på vintern när det ändå är mörkt.

Idag har vi gjort en traditionell sommarutflykt, inte en årligt återkommande men en återkommande i alla fall. Vi har varit en tur på Kinnekulle och besökt Hällekis säteri och sedan Falkängens hantverksby och diverse utsiktsplatser. En kort hundrastning vid kalkstensbrottet hann vi också med. Området på Kinnekulle är speciellt och för känslan i det närmaste till Öland och Gotland. Fint. Det tycks vara rosornas år i år med och vi såg många prunkande hängrosor längs hus och ladugårdsväggar. Som vanligt så blir jag så inspirerad. Jag vill odla mer! Rosor och fina, rejäla trädgårdsland med välvuxna kålhuvuden, morötter och örter. I bra jord i sol med tillräckligt vatten och utan ohyra, hjortar och sniglar. Det kräver sitt arbete såklart men å vad jag vill! I Falkängens hantverksby blev jag om något ännu mer inspirerad. Vilken skaparkraft!  Jag vill måla mer! Jag vill ha mer tid att måla muggar, vinglas och tavlor och ha utställning och vernissage med bubbel och drömma om att vara konstnär på riktigt. Helst innan jag blivit för gammal och märker att tiden gått mig förbi och fingrarna är stela och overksamma. Om jag nu ens får möjligheten att bli gammal? Jag vill träna hundarna mer med, den inspirationen har jag redan på hemmaplan, jag vill lära mig mer, se dem utvecklas tillsammans med mig, knäcka koden kring Flow, ta tag i skyttet och jaga mer, vara ordentlig och strukturerad som Peder Fredricson, sätta upp mål och träna mer målinriktat. Peder är en förebild och jag tänker att när jag blir vuxen ska jag försöka bli som honom, tills jag inser att han faktiskt är ett år yngre än mig och jag troligen aldrig blir vuxnare än såhär. Det är dags att sätta fart med andra ord. Eller kanske bromsa upp och prioritera lite…

Vi tränade vid vatten igår, slottsherren hade lagt ut några vattendirigeringar som skulle lösas och Lakrits och Bäst fick jobba med dem. Jag blev nöjd med Bästs, och mitt, arbete. En liten “knock down” på mig själv bara då jag släppte honom lte väl långt vid ett tillfälle innan jag tog tag i situationen. Det har man inte riktigt råd med på prov och jakter så jag får vässa till mig lite till där och inte ha för mycket is i magen. Ingen is alls rent av. Det blev faktiskt en liten “knock down” på Bäst med, han var ohörsam vid en stoppsignal och jag fick höja rösten. Ingen bra lösning kanske men på vatten har man inte så mycket att ta till om man själv inte är en väldigt snabb simmare. Det är inte jag. Fördelen var att Bäst tog min höjda rösten på allvar och blev hörsam och det fick mig att tänka på hur viktigt det är att ha en fungerande röstkorrigering. “Rak kommunikation ” som Fredrik Steen kallar det. Jag läste hans senaste inlägg på Agria bloggen och tyckte det fanns en hel del tänkvärt att ta del av där.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top