Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Just nu har vi inget golv i slottsköket. Vi har bara ett stort hål, jord och bjälklag. Slottet behövde uppgraderas, det läckande avloppet åtgärdas och mössen behöver flyttas ut. Som vanligt kunde det varit värre men jag måste erkänna att det känns lite motigt för stunden. När det är klart kommer det säkert att bli hur snyggt som helst. Dessutom dragfritt och förhoppningsvis husmusfritt. De små grå har härjat ostörda i gångar breda likt tyska autobahn under köksgolvet och upp i diskbänksskåpet. Det ska bli stopp på det nu är meningen, samtidigt som köksavloppet en gång för alla ska bli tätt och fullt fungerande. Fast det var inte riktigt tänkt att renoveringen skulle bli så omfattande som den blir men när man börjar riva i gamla slott har det en tendens att dyka upp allt fler saker som behöver åtgärdas långt innan man kommer till roliga beslut som vilket golv man ska ha och vilket kakel som ska sättas över den nya diskbänken. Slutligen kan eventuellt just de valen bli ganska enkla eftersom de flesta pengarna bränts på de betydligt tråkigare men nödvändiga delarna av renoveringen så bara de allra billigaste alternativen återstår att fundera över. Vi får se var vi hamnar i slutänden. Fint ska det bli i alla fall.

Jag tog hundarna på en eftermiddagspromenad i solen efter arbete och sågspånsdamning. Vi mötte en räv som kom i full fart över gärdet. Både Bäst och Larsson tycktes lite sugna på att springa på kapp med räven men det blev det inget med. Jag försökte mig på lite mindfulness och kikade på kvarglömda tussilago också som långa och rangliga nickade lite förstrött mot solen där de stod på norrsidan om skogen. Det är märkligt egentligen hur inställningen till tussilagon som blomma växlar på några veckor. De allra första tussilagon får oss alla att le av glädje och krypa efter marken för att fota och plocka dem på korta knubbiga stjälkar. Så här i maj är de närmast att betrakta som ett ogräs och vi ägnar dem inte många blickar när vi kliver över dem i åkerkanten. Nyhetens behag kallas det väl. Efter promenaden tog jag Flow på en kort tur och urladdning i hagen. Någon träning eller något annat seriöst blev det inte ikväll då min ork inte var i nivå med vad hon kräver. Men springa fick hon göra, vilket hon älskar mer än det mesta andra tror jag. Hon åt lite gräs och färsk hjortskit i farten med och syntes nöjd med tillvaron. Kanske är det lite nyhetens behag över hundar med? Små söta knubbiga, älskvärda valpar som sedan växer upp till rangliga ogräsliknande slynglar som vi har betydligt svårare att ta till oss. Imorgon ska jag försöka se Flow som en av vårens först tussilago och le stort genom hela träningspasset. Pigg och utvilad.

Pin It on Pinterest