Efter sol kommer regn

Slottsherren har tagit rekord i utomhusbad. Tre dagar i rad har han gjort mig sällskap på simturerna. Med värmerekorden som avlöst varandra de senaste dagarna har bad varit en svalkande och behaglig aktivitet för både oss och hundarna. För hundarnas del har vattenträning känts som det enda träningsalternativet om man inte varit pigg nog att gå ut och träna på nätterna. Det har inte jag varit. Vattenträningen har även den fått utföras med måtta, det kyler skönt i vatten men ansträngda hundar ska upp på land igen i värmen efter simturen och då är det svårt att finna svalka. Med matsäck i ryggsäcken och skuggiga promenadvägar i skogen har vi ändå letat oss fram till lämpliga skogstjärnar där vi vistas några timmar i skuggan i strandkanten och fått till både bra markeringsträning och luriga vattendirigeringar varvat med mer eller mindre påtvingade pauser.

Igår eftermiddag slog det om. Ett rejält åsk och regnväder drog in och termometern sjönk från trettioen till tjugoen grader inom tio minuter. Efter åska och regn följde en välbehövlig svalka som varade en tag och vi hämtade andan en stund. Högsommarvärme är underbart men det kan bli lite i överkant ibland. I veckan som kommers ser det ut att bli ett helt annat väder och med tanke på de planerade kurstillfällena tar jag tacksamt emot den ändringen. Det är bra att inte behöva oroa sig för värmeslag. Det finns tillräckligt mycket annat att oroa sig lite för. En av hönorna verkar inte helt kry och vi tittar på henne med vaksamma ögon. Fasankycklingarna har vuxit till sig och har fått fjädrar men kråkfamiljen har visat ett inte helt hälsosamt intresse för dem de senaste dagarna. Kråkungarna är nyfikna och lite påhittiga och rör sig allt längre från boet och föräldrarna. Allt närmare fasankycklingarna. Mördarsniglarna har vaknat i blötan med och jag jagar dem med sax och gift bland rader av sallad, gurkor och annat. De är verkligen oönskade gäster. Vi har haft dem i slottsträdgården ganska många år nu men ännu inte råkat ut för en fullständig explosion. Än. Jag förmodar att jag ska vara glad över det för som det är nu är sniglarna i alla fall hanterbara. Jag behöver bara bli lite tuffare med stövelklacken.

Labradorvalpen Min i Danmark växer och frodas och jag får små trevliga rapporter om vad de hittar på om dagarna. Min verkar vara en pigg och påhittig valp precis som det ska vara. Från Sveriges huvudstaden får jag rapporter från Rota som både går i parker, badar och besöker restauranger och verkar trivas bra med storstadslivet. Jag hade i och för sig inte väntat mig annat, Rota är trygg och den okomplicerade typen av hund som gärna hänger med på det mesta. Snart kommer hon hem igen och det ser jag fram emot. Måste medge att flocken känts lite ”stympad” utan den ivriga cockervalpen. Och det är tomt intill min säng. Jag saknar henne.

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top