En dag i solen

Så var den är igen. Värmen. Årets första riktigt varma vårdag är lika magisk som alltid och jag förstår att det är precis just det här jag har saknat och längtat efter länge. Just idag har det varit utomhusjobb för mig hela dagen, som det brukar vara, dagar som den här uppskattar man det extra mycket och det gör liksom inte ont någonstans att jobba utomhus. Hundarna på dagens kurser och träningar fick inte helt oväntat lite extra långa tungor i värmen medan förarna skalade av jackor och tröjor och kunde träna hund i bara t-shirt. Kylan som krävde tre lager byxor, tjockstövlar och full vintermundering alldeles häromdagen är fort bortglömd. Istället plockade jag fram sommarstövlarna idag, de som bara kräver en tunn bomullssocka. Något förvånad konstaterade jag att de var precis lika smutsiga som när jag ställde undan dem för några månader sedan. Den där dagen då jag skulle tvätta och smörja in dem dök tydligen inte upp den här vintern heller.

Valpen och jag tog en tur ner i mossen i kvällssolen. Vi tränade fältsök ett stund, det gäller att passa på medan det fortfarande är tillåtet. Jag försöker att störa henne så lite som möjligt och låta henne skaffa sig erfarenhet och självständighet så hon inte bli för bunden till mig. Det verkar inte vara någon överhängande risk för det däremot funderar jag över hur stor skillnaden egentligen är mellan att söka ostört och att söka okontrollerat. En hårfin balans emellanåt. Igår stötte Rota en fasanhöna under kontrollerade former för första gången, hon stannade spontant i uppfloget men när hönan landade några meter bort och tog till benen var det i överkant för att klara av att vara still så då fick jag höja rösten en aning för att hålla den lilla cockern på plats. Idag stötte hon en liten sparv i en rishög, stannade och satte sig spontant när den flög i väg. En stor händelse i ung cockers liv och en liten milstolpe för vår träning och jag kände mig en kort stund som ett riktigt spanielproffs då jag lyckats förmedla mina tankar och träningsplaner till valpen. Nu ska vi ägna några månader år apporteringsträning och stadga så tänker jag att vi ska komma väl förberedda in i kommande jaktsäsong. Vän av ordning påpekar dock för mig att valpen fortsatt är ung och att hon bara ska utsättas för kontrollerade situationer och mycket små jakter under säsongen som kommer när jag sprudlar av drömmar och tankar om jakt jaktprovsplaner med valpen till hösten. Det är både klokt och förståndigt förstås så jag ska försöka rätta mig i ledet och låta unghunden växa till sig. Fast drömma kan man ju alltid göra. Det kostar ingenting alls, varken pengar eller energi och kan knappast leda till några ledsamheter.

Morgonens promenad och även efterföljande promenader och träningar idag har varit av det finare slaget. Det vill gärna bli så i sol och värme tillsammans med glada hundar och ett knippe bollar. Inte ens coronan som härjar på avstånd har fått mitt humör eller den positiva känslan ur fattning. Nu är vi nöjda och tar kväll efter årets varmaste dag och jag njuter av en kopp te vid datorn. Flockens sex hundar vilar omedvetna om coronavirus och annat i hundrummet intill köket. Det tre tikarna vilar med öppna ögon, hoppfulla om att tillåtelsen ska komma att få gå in i köket medan hanarna tycks ha gått och lagt sig för kvällen. Kanske tror tikarna att med de med sin charm och söta uppsyn ska lyckas beveka mig där de ligger innanför grinden med nosarna tryckta ut mellan spjälorna. Det är faktiskt inte omöjligt alls att de lyckas…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top