En onsdag i oktober

Dagen gryr och regnet piskar. Jag packar paket med ulltäcken som ska skickas till frusna hundar runt om i Sverige. Vi är verkligt glada över att försäljningen av våra ulltäcken ökar, dels för att det alltid är kul med en ökning och för att täckena uppskattas men framförallt för att ull är oslagbart och att hundar som sliter och arbetar under jakterna kalla höstdagar är värda värme och omtanke. Det sliter på kroppen att vara jakthund och för retrievers och spanielhundars del är dessutom kasten tvära mellan passivitet och explosiv aktivitet. För att skydda och hålla muskler och leder varma i de pauserna gör ett ulltäcke gott. Våra egentillverkade täcken av vadmal är lätta att ta av och på och tar liten plats. Inga problem alls att få plats med dem i ryggfickan på västen eller i gamebagen med andra ord. Nu när hösten kommit har det gått åt ulltäcken som smör i solsken så jag har lagt en ny order hos syfabriken och nya täcken i härliga höstfärger kommer snart att finnas i lager både i webshopen och här hemma.

Efter att täckena packats klart och jag klarat av ett veterinärbesök slutade det regna och himlen klarnade tacksamt nog. Det passade mig ypperligt till dagens promenader och utomhusjobb. På eftermiddagen var det dags för det sista fristående kurstillfället på öppenklassnivå. Hundarna och förarna drillades i långa linjer med snäva vinklar och en del markeringar på det. En bra kurseftermiddag där deltagarna växte med uppgifterna som det så fint brukar heta och det stämde bra idag. Vad det gäller dirigeringsträning bör man vara lite “på tå” och agera snabbt och direkt, har man dessutom en genomtänkt plan innan man skickar hunden blir det ännu bättre. Planen hjälper också till med just det där att få oss att agera snabbt eftersom vi redan i förväg har en uttänkt mall för hur uppgiften ska lösas. Om vi har tänkt till riktigt ordentligt har vi kanske också redan i förväg bestämt hur många signaler det kan vara rimligt att behöva använda för att lösa uppgiften. Får vi med det också i planen är vi nästan i mål innan vi ens har skickat hunden, ha ha. Det blir lika mycket mentalträning för förarna som för hundarna när det gäller sådant här med andra ord. Kul och utvecklande! Och det ger mersmak, just nu önskar jag mig strålkaster likt dem på fotbollsplaner på allsvensk nivå så jag kunde gå ut och träna själv i mörkret.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top