Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

I början av jaktpasset irriterar jag mig lite över gule Bästs fotgående, han är spänd och vill växla mellan vänster och högersida eller gå bakom. Jag förstår egentligen inte varför jag irriterar mig på det, eller jag förstår nog varför jag irriterar mig på just det för positionen borde vara självklar vid det här laget, men jag förstår inte varför jag gör en grej av det. Spänd hund och spänd förare är ingen lyckad kombinationen och jag känner ju dessutom min hund väl. Får den gule bara gå en stund och jag slappnar av så är det inga bekymmer, inte idag heller visar det sig, när jag taggar ner och vi kommit en bit går han avslappnat vid min sida och vi hittar ett gemensamt flow tillsammans med bruna Mer som jobbar framför oss i solen och det vackra vinterlandskapet. Vi har en fin jaktdag på tu man hand i den plötsliga vackra vintern och vi jobbar oss tyst framåt i terrängen med varsin spaniel före och retrievrarna runt fötterna. Tyvärr har vi ingen jaktlycka vad det gäller fågeltillgången men vi har en fin eftermiddag trots det. Det är tyst och stilla, hundarna gör det de ska och solen skiner. Det är svårt att finna något att klaga på då. Jag gläds över min hund, eller mina hundar rättare sagt, och över slottsherrens och mitt gemensamma intresse. Hundarna gör det jag ber dem om och gör det snyggt. Vid något tillfälle tar Mer en lite större sväng runt ett enbuskage än vad jag egentligen tänker men jag förstår hans avsikt. Han har blivit ”streetsmart”, eller snarare jaktsmart och vet var fåglarna brukar hålla till, jag gör klokt i att följa honom, i att låta honom jaga och leda jakten. Det är han bäst på. I just det är det han som leder och jag följer. Inom rimliga proportioner förstås, men det står helt klart att han vet bäst i de här lägen och jag gör skäl i att iaktta och följa. Samarbete.

Efter en fin dag på skjutbanan och i jaktmarkerna med fika och goda matsäcksmackor på bröd från Dalsjöfors surdegsbageri styrde vi kosan hemåt igen. Hemma har vi, läs slottsherren, plockat fram adventsljusstakar, ljusslingor och en stor stjärna till köksfönstret. Det blev mysigt och juligt till pudersnön utanför slottet. Efter julpyntet och massage för de hundarna som arbetet hårdast blev det en match på darttavlan i puben medan hundarna åt kvällsmat och tuggade tuggben. Bäst av tre matcher var det som gällde och jag vann. Det var nästan så jag tänktre att det krävde att vi öppnade champagneflaskan vi fick för en tid sedan för att fira lite. Vi bestämde oss dock för att spara den till ett senare tillfälle fast jag funderar över om det verkligen kommer att dyka upp någon vinst som är större för mig än att slå slottsherren i dart?

Pin It on Pinterest