Ett pris värt att betala

Regnet öser ner, vinden börjar friska i och valpen bajsade en korv nu på morgonen. En torsdag mitt i livet där jag påminns om hur glad jag ändå kan bli för det lilla. Jag syftar på valpbajset då. Att ha en valp med krånglande mage gör ingen valpägare lycklig och efter ett mindre återfall med lösbajs kände jag mig rätt uppgiven. Men nu är valpmagen och jag på rätt köl igen. Ösregnet kan jag leva med.

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är. I ljusa irisringen, du bär en mörk pupill. Ty mörkt är allt som ljuset, med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.  Dikt av Erik Blomberg

Den korta dikten känns bra att ha nu när mörkret kryper allt närmar både på morgnar och kvällar. Det är tur att mörkret ändå kommer stegvis tänker jag, Så jag får en chans att vänja sig och hinner plocka fram reflexvästar, ficklampsbatterier och stearinljus i god tid. Trots möjligheten det ger tycks jag ändå överraskas varje år när mörkret omsluter mig och nyss nämnda batterier lyser med sin frånvaro. Jag tycks vara en sista minutens människa hur jag än bär mig åt. I vissa fall passerar jag niokommafem på en tiogradig skala innan jag agerar. Ett synnerligen dumt sätt att hantera tillvaron på men det verkar i det hör fallet som det är oerhört svårt att lära gamla hundar att sitta och få till en ändring.

 

Unga hundar däremot lär sig snabbt och makalöst lätt. Det finns verkligen en anledning för tidig träning av dem tänker jag. För att tillvara ta deras nyfikenhet och uppriktiga önskan om att utforska och lära. På ett lekfullt sätt kan vi forma vissa beteenden hos dem som senare lägger en fin grund för den mer regelrätta retrieverträningen. Inte så mycket mer än så och utan krav i inlärningen men i alla fall. Vi leker in grunderna till några få signaler med valparna men framför allt lusten och intresset för att söka och leta noga. Unghunden visade prov på det på gårdagens jakt. Visade prov på intresset för att söka och leta noggrant efter vittring av påskjutna änder. Hunden med de två personligheterna har en särdeles stark lust och en stor portion envishet för uppdraget och hennes arbete fick mig faktiskt att få gåshud på armarna vid ett par tillfälle. Som jakthund betraktat har hon redan visat att hon har stor potential och att jag ser ut att ha lagt grunderna rätt för henne. Väldigt bra inför framtiden. Även hennes kollega och “nästansyster” Shiv fick pröva på “allvaret” igår och skötte sig fint hon med. Den svarta lilla racerråttan som i många avseende är Mins raka motsatts får en lite annorlunda mer kontrollerad introduktion i jaktens värld av Jennie. Eftersom de är just olika och det som är rätt för en unghund är inte rätt för en annan i samma ålder. Unika individer som de alla är. 

Fröken Vi skötte sig också bra, såklart, och för första gången glömde faktiskt både hon och jag av slottsherren när vi tog oss an jaktmarken tillsammans och vi jobbade som ett team genom såterna. Det känns galet bra såklart, att vi fungerar och att jag kan samköra unghunden och Vi med fint resultat. Fåglarna kommer in, jobbet blir gjort. Vi drar vårt strå tills stacken för att jakten ska vara etisk och riktig och jag är nöjd.

Efter avslutad jakt är det inte riktigt lika roligt alltid då prästlöss och annat ska borstas ur de långa pälsarna på fröken Vi och cockrarna och älglus ska avlägsnas ur mitt eget hår, Prästlöss är en styggelse för långhåriga hundar. Ibland blir det till att klippa ner men gårdagens frön var inte fler än att de gick att borsta ur dem som tur var och jag klarade mig undan med ett par älglusbett. Ett tämligen litet pris att betala för fina dagar i jaktmarkerna i och för sig och det passar fint att borsta pälsar och gå igenom hundarna samtidigt som de får skaka på vibben på kvällarna efter jakterna. Prästlössen, dessa små eländiga frön med hullingar kommer från växten Brunskära som är en ettårig växt som tillhör släktet skäror. Det är rätt vanligt att den växer dammkanter och blötmarker, mest vid stillastående vatten och sumpmarker. Den blommar på sensommar och hösten och sprider då sina fröer .

Pin It on Pinterest

Scroll to Top