Fångarna på fortet, eller var det slottet?

Ett regnväder rullar in lagom till kvällen. Var är du sol och högsommarvärme?

Det gapar tomt på ägghyllan i kylskåpet och det är tomt i slottsträdgården och hönsgården. Emil och hönorna fattas oss. En vecka efter massakern är äggen nästan helt slut och saknaden stor. Men nu ska rävjäveln få om hon kommer tillbaka. För att det är en “hon” är jag nästan säker på. Det är nog bara mammor med flera ungar att föda som utvecklar sådan otrolig listighet och beslutsamhet som den här räven gjorde. Jag beundrar henne faktiskt lite för det även om jag är förbaskat arg. Om hon kommer tillbaka hoppas jag att det blir för sista gången. Hon får en chans till innan bössan kommer fram. Slottsherren och jag har dragit eltråd runt kaninhagen både högt och lågt. Det börjar mer likna Fort Knox än ett kaninhägn men vad gör man inte för att försvara de sina. De som finns kvar vill säga. Aggregatet är kraftigt och strömmen stark med, det kan slottsherren intyga efter att han av misstag satte pannan mot den översta tråden. Vi har satt både en kryp och grävtråd, en klättertråd och en hopptråd så hur räven än försöker lär hon inte fixa det utan att få minst en stöt. Ibland är hämnden ljuv även om jag helst inte vill erkänna mina sådana primitiva känslor. 

Vi skördar en del nu, både från växthus och friland. Ikväll blir det torsk med gräddstuvad svartkål. Potatisen har vi odlat själva liksom silverlök, svartkål och vitlök. Torsken och havregrädden är inköpt och lämnar säkert en del övrigt att önska men vi är glada för att den stora delen ändå är egenodlat. Men vi har bekymmer. Hundrafemton millimeter regn på styv lerjord gör inte gott för potatisodlingen och knölarna börjar ruttna i marken. Vi har också råkat ut för en invasion av mördarsniglar. Aldrig tidigare har jag skådat så många och jag känner en ren avsky mot de slemmiga djuren som äter och förstör och är allmänt otäcka. I växthuset har vi motsatta bekymmer, där har vi svårt att håll vätan kvar runt gurkplantorna och den första plantan ser allt mer uppgiven ut. Ersättare är i och för sig på gång så vi får väl vara nöjda med de fem gurkorna den första plantan producerat. Plantan höll väl åtminstone budgeten tänker jag medan jag plockar bort några förirrade sniglar som tagit sig in bland plantorna och som jag sedan med avsikt matar med gift eller klipper isär. Inget jag är stolt över men vad gör man?

Det har blivit dåligt med egen hundträning den senaste veckan. Arbetet har tagit mycket tid och orken till genomtänkt träning har varit en bristvara. Lugnare tider kommer snart. Fast den tacksamma hundflocken är nog minst lika nöjd med de promenader och korta träningssekvenser av det mer ogenomtänkta slaget som det blivit. Som sök efter tennisbollar till exempel. Det kräver minimal tankekraft och ork av oss men ger hundarna både fysisk och mental utmaning. De är avkopplande att inte var så seriös i sin träning ibland tänker jag och funderar över huruvida jag inte helt enkelt bara kan skjuta tennisbollar med apportkastaradaptern rätt ut i fältet från altanen. Men där satte mitt bättre vetande stopp. Lite mer seriös bör man nog ändå vara.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top