Fredagsglädje och åldersnojja

Det är alltid härligt med fredagar och fredagskänsla. Många längtar efter fredag fast jag tycker mest det kryllar av dem. Fredagarna. Jag hinner inte riktigt med. Som när insikten om att det är julafton om en dryg vecka slog till som en blixt från klar himmel idag. Jag har svävat i en skön känsla av att vara ute i god tid och ha all tid i världen för det julfixet jag vill göra. Det har jag inte märkte jag idag. Och ute i god tid är det sista jag är. Med andra ord är det precis som vanligt och som det alltid brukar vara på jularna för mig. Märkligt nog blir det jul ändå varje år och vi brukar ha det riktugt mysigt trots oputsade fönster och uteblivna julmarknader.

Tiden bekymrar mig något ibland. Att den rusar och jag inte ser det. Jag drabbas av bryska uppvaknande emellanåt. Jag läser intressant artiklar ibland och intervjuer med människor inom hundvärlden som jag uppskattar och beundrar. Ibland finns en lite faktaruta med om personen som är centrum i artikeln. Där brukar bland mycket annat stå huvudpersonens ålder. Det händer allt som oftast att jag hajar till och måste läsa två gånger. Fyrtiosju år, tänker jag med lika delar förvåning och bestörtning då jag inser att jag är lika gammal som den vuxna, mogna och erfarna människan i artikeln. Den andra sidan av det är jag också inser att jag troligen ser precis lika gammal ut som den personen. Jag är alltså inte tjugosju längre varken på ena eller andra hållet vad jag än tror. Jag känner en viss sorg över att jag inte var mer nöjd med mig själv då vid tjugosju eftersom den tiden och åldern aldrig kommer tillbaka. Det är en rätt avslappnande insikt med. Jag gillar det där med mognaden och erfarenheten och känner mig tryggare i mig själv. Ålder är bara en siffra sägs det. Och jag gillar faktiskt alla åldrar jag varit i hittills så det ska nog gå bra med resten med.

Förutom att det är fredag känns det lite som att vi kör varannan dag här. Varannan dag hundjobb och varannan dag julfestjobb. Varannan dag sol och varannan gråväder. Fast det var väl att ta i med solen i och för sig. Så har jag varannan dag flow med valpen Flow och varannan dag näst intill total uppgivenhet. Den valpen prövar mig verkligen och i svaga stunder undrar jag vart detta ska sluta. Tiden och mitt tålamod får utvisa. För Flows del är det garanterat inga bekymmer. Hon är sorglös, aktiv och orädd. Jag är trött och sliten med ett stänk av begynnande gråhårighet. Inte en helt lyckad kombination.

Min syster har gjort en adventskalender med bra citat i år där citaten kommer som en liten lucköppning via messenger varje dag. Jag gillar små citat och adventskalendrar. Ibland väcker lucköppningen och citaten en tanke och andra gånger träffar de mitt i prick. Andra gånger trampar de på ömma tår och får mig att deppa en kort stund innan jag gör något åt känslan och tar tag i punkten som ömmade. Ett av citaten tar jag till mig lite särskilt ihop med min nya valp. “Winners never quit, and quitters never win” . Några ömma tår blev det där så jag får bara se till att hamna på “winner sidan” . Eller som Gunde säger. “Inget är omöjligt, det är bara mer eller mindre besvärligt”. Skam den som ger sig eller något i den stilen.
Jag peppar mig med ett glas av favoritvinet, som äntligen finns i systembolagets sortiment igen, och Persistence med Albin Lee meldau. Redan så mycket bättre! Fast nu är valpen kissnödig..

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top