Guilty or Innocent?

Kall morgon. Fick mig att känna av hösten idag med. Som inte är här på länge än. Tack och lov. Jag vill ha så mycket mer sommar. Vattnade tomatplantorna med valpen runt fötterna och åt upp några röda av den minsta sorten direkt. Fast vi har tomater i överflöd snålar jag. Vill spara, hamstra och bara ha dem. Varför blir man sådan? Snålare ju mer man har. Ett märkligt fenomen tänker jag. Många människor lever snudd på fattigt men har miljoner på banken när de går bort. Till vilken nytta undrar jag. Klipper tio feta mördasniglar som slemmar på växthusväggen. På insidan. Ser deras kroppsinnehåll rinna ner och droppa mot Marken. Känner mig som en yrkesmördare. Kallsinnig och oberörd och jag gillar det inte. Men jag vill ha mina tomater ifred. Valpen skuttar runt bland jordgubbar och snigelgift och gräver lagom stora gropar att stoppa ner sättlök i . Om jag haft några och det varit säsong. Odlandet har gått trögt detta speciella år. Av potatisen vi satte på friland blev det ingenting. På allvar tror jag aldrig jag misslyckats med potatis förut. Är det ens möjligt? I pallkragen fick vi ett kok sparrispotatis av fem sättpotatisar. Inte mycket att skryta med. Högst sannolikt beror det på att jag inte vattnat. Den potatisen som blev var god i alla fall och utan skorv. Man får vara glad för det lilla.

Valpen är verkligen en kvällshund. Det mesta av dagen har hon sovit bort idag med men kvällen är annorlunda. Då vaknar en ny sida hos henne och aktivitetsnivån är hög och intensiv. I några dagar fick vi tro att vi fått ytterligare en lugn valp. Det kan vi glömma. Uppenbart har hon flyttat in på riktigt nu. Det tog styvt en vecka innan hennes personlighet hann ikapp henne. Hon är vild. Men bedårande. Själv är jag varken vild eller bedårande överhuvudtaget. Mer sliten, och trött i avsaknad av några timmars nattsömn. Det tar valpen ingen hänsyn till. Såklart. Jag kommer igen och jag klagar inte. Jag njuter. Av möjligheten att få lära känna ännu en hund, att kunna svänga benen över sängkanten varje ny morgon och gå upp av egen kraft med en fungerande kropp. Det är inte alla förunnat. Glad för det lilla som sagt, som tveklöst är enormt stort. 

Jag har anmält till jaktprov. Både den svarta unghunden och fröken Vi. Jag är begeistrad och ser med glädje fram emot att få starta på prov. Fröken Vi är kanske inte riktigt lika sugen på det som jag. I alla fall inte på det så kallade skräpviltet. Hon gör jobbet och gör det bra. Men så långsamt. De är varandras motsatser där den unga svarta och goldendamen. Medan goldendamen halverar sitt tempo och blir överdrivet lugn och metodisk växlar det svarta unghunden upp när viltet kommer fram och laddar på rejält. Alla är vi olika tänker jag och funderar på hur, och om, jag ska kunna påverka goldendamens fart. Vi startar hur som helst tänker jag. Om vi kommer med. Så får det blir som det blir med det där skräpviltet och farten. Kan man hoppas på ett prov med bara änder? Helst nyskjutna också ska jag kanske tillägga. Gässen sträcker över mig och slottet där jag sitter på altanen nu. Gås kanske funkar? Ännu en känsla av höst tänker jag lite i förbifarten. Fast jag försöker att inte låtsat om det. Inte än tänker jag. Inte nu. Mer sommar först. Mycket mer. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top