Gult är fint

Det har varit en lite annorlunda dag på jobbet idag när jag tänker efter. Inte annorlunda i någon större bemärkelse för dagen har som vanligt handlat om hundar och människor och träning samt coaching av dem, men lite annorlunda för det att alla dagens hundar har varit gula oavsett ras. Som grädde på moset satt det också en gul katt på grusvägen utanför slottet nu ikväll och det har mig veterligen aldrig hänt förut. Jag gillar gult och både hundar och katter så inte mig emot. 

Hundarna ligger som slagna hjältar i biabäddarna efter en lång dag utomhus och själv känner jag tröttheten smyga på. Den där fina, behagliga tröttheten som kommer över en efter en hel dag utomhus med givande arbetsuppgifter. Den tröttheten som gör att man somnar gott med boken över näsan så snart man lagt sig tillrätta i sängen. Hundflocken verkar ha drabbats av den de med för jag hörde inte ett ljud av dem efter att jag släppt in dem, de drog sig undan omedelbart och dröste med några djupa suckar ihop i bäddarna. Sommar och uteliv tar uppenbart på krafterna även hos hundar och några av dem snarkar nu djupt.

Pocketcockerns och jag tränade en stund på gräsmattan i en tillfällig paus mellan två privatelever tidigare på dagen. Jag drillade den lilla i höger och vänstertecken , lite “ut” och en stunds fotgående. Eller så  var det hon som drillade mig. Det står lite oklart ibland vem av oss två det egentligen är som för och vem som följer men så länge vi båda är nöjda tänker jag att det inte spelar någon direkt roll. Jag upplevde ändå att den kvicktänkta lilla cockern gjorde sitt yttersta för att göra sitt allra bästa för att följa mina anvisningar och själv gjorde jag mitt allra bästa för att vara tydlig och minst lika snabbtänkt som cockern. Vid några tillfällen fick vi praktisera “gör om och gör rätt” , vilket vi båda gjorde utan att gå ner oss alls. Avlämningarna erbjuder fortfarande en hel del förbättringspotential även om apporterna övervägande lämnas utan ryggläge numer. Till stor del tack vare de mjuka godbitarna för lagom stora hundar från den lokala icabutiken och en fotpall. Hundarna och deras egenheter leder mig ständigt in på nya vägar bestående av en strid ström av utmaningar, fartgupp och kurvor. Särskilt pocketcockerns då vår väg tillsammans är allt annat än rak. Tacksam för det ändå.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top