Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Ännu en dag med växlande väder och växlande aktiviteter. En alternativ lösning för att komma åt internet med delning från mobilen har löst mitt överhängande bekymmer med att kunna betala räkningar och skicka fakturor till kursdeltagare. De har liksom samlats på hög den senaste tiden då jag inte kommit åt internet och faktureringsprogrammet. Vi är sårbara utan internet nu för tiden. När uppkopplingen inte funkar som den ska är det lätt att känna sig stressad över arbeten som inte blir gjorda istället för att inse faktum, luta sig tillbaka och passa på att ta ut lite välbehövlig vila. Nåväl, efter slottsherrens tillfälliga men praktiska lösning av internetuppkopplingen är nu både räkningar betalda och utskickade och jag kommer troligen undan så enkelt som med en drös påminnelse avgifter. Är man om sig och kring sig så går det säkert att överklaga de påminnelseavgifterna med, på grund av giltigt skäl och åsknedslag men riktigt så enträgen är jag inte inser jag. Sextio kronor hit eller dit ska jag nog klara av. De fyrtionio kronorna ett företag lagt till för aviavgift har jag däremot svårt att klara av. DET ska överklagas.

Fredagen har som alltid rullat på om än i ett hyfsat behagligt tempo. Vi har gjort ett besök i Västgötaslättens metropol Vara, hämtat en order hos grossisten, ätit lunch på stället med bästa salladsbuffen och handlat lokala grönsaker på den lokala icabutiken. Efter det gick Flow, Bäst och jag en runda i skogen. Flow utan tratt är sprudlande. Full av energi och troligen med en känsla av total befrielse rusar hon runt i skogen, och jag låter henne göra det. Hon är värd det efter sju veckor i tratt. Själva springandet i sig verkar vara belöning nog åt henne. Självgenererande. De gör mig gott att se en lycklig Flow även om hennes springande på sätt och vis gör mig lite bekymrad med. Jag inser att hon själv inte har förmågan att begränsa sig och det kan leda till oanade följder om inte jag är uppmärksam. Hon skulle troligen springa rakt in i den berömda väggen utan att märka det förrän hon kollapsade. Det är inte särskilt hälsosamt och ställer stora krav på mig att inte missa när det är dags för en paus för henne. Kanske växer hon till sig och kommer längre fram att inse sina begränsningar men jag ställer mig tveksam till det. Efter promenaden kom en riktigt trevlig goldenvalp på träning tillsammans med sin förare. (Som är mycket trevlig hon med förstås) Den unga goldenunghunden var så självklar i det övningarna vi gjorde och så begåvad så jag blev riktigt sugen på valp och unghundsträning. Som tur är har jag ju Rota att ta tag i när hon vuxit till sig lite till så det suget förmodligen snart vara avhjälpt. Unghundar är fantastiskt kul och begåvade unghundar är omöjligt ännu roligare även om tryggheten med en äldre, utbildad hund inte är att förringa. Kvällens följdes sedan av ytterligare ett besök och intressanta och givande samtal om fågeljakt, spanielträning, apportörers roll och allt som hör där till. Än en gång sprudlade inspirationen och jag blev jag än mer övertygad om att jag är på rätt plats där jag är just nu. På landsbygden, i fågeljaktsäsongen och hundflocken. Imorgon blir det förresten andjakt igen.

Pin It on Pinterest