Happy, happy!

Valpars livsglädje går det inte att ta miste på. I alla fall inte om de är friska och pigga vilket de här två verkar vara. Happy, happy studsar de runt på morgon när vi tagit oss nerför trappan och jag öppnat dörren. Älska livet säger de och far runt över gräsmattan, kastar sig över mig och springer ett varv till. Sedan är det bråttom in till maten. Älska maten säger de då, de är ju labradorer, och kastar sig över matskålarna. Helst varandras. Jag sorterar, flyttar och håller emot och försöker få rätt valp till rätt skål. En näst intill omöjlig uppgift och jag undrar över varför andras mat alltid är godare än den man får själv.

Jag älskar verkligen livet och mat jag med tänker jag men jag kanske är sämre på att uttrycka det än valparna. Kanske är jag också sämre på att uppskatta det? Att det är lätt att ta för givet att jag har mat på bordet och kan kliva ur sängen frisk och hel varje dag. En stilla bön av tacksamhet när man vaknar och kliver upp frisk i ett land utan svält och krig vore på sin plats.  Jag ser förödelsen efter bomben i Beirut och läser om katastrofer på andra ställen och inser att det inte finns någon annanstans jag hellre vill vara än just här. Vi har det oförskämt bra trots att vi är mitt i en världsomspännande pandemikris.

Lilla Rota som har löpt färdigt nu verkar ha tröttnat på sin roll som supporter och pålitligt storasyster till de två valparna. Hon gör sitt bästa för att skaka av sig dem, lurar bort dem i skogen på vår lilla mullepromenad i skogsdungen vid slottet och försöker med alla medel tala om för mig att hon faktiskt vill vara i hundgården med de andra vuxna hundarna och inte med småvalparna. Imorgon lovar jag, för då har det gått tillräckligt många dygn för att jag ska veta säkert att löpet verkligen är förbi. Som plåster på såren fick hon en egen Kong med frusen leverpastej ikväll. Hon stod på bakbenen av glädje för att ta emot den och svassade nöjt iväg för att hitta en bekväm plast att ta sig an den. De här Kongarna med frusen pastej måste vara den absolut bästa uppfinningen för trötta valpföräldrar tänker jag. Valparna har att göra en god stund och jag kan få sitta ner och koppla av en stund utan att behöva passa på att de soppar i sig saker eller gnager på olämpligheter. Tack för tipset Nina!

Det finns gått om små paradis runt omkring där vi bor. I dag letade vi upp ett utmärkt sådant vid en liten sjö där vi körde ett träningspass med de två labradorhanarna. En särdeles trevlig träning sådär på tu man hand. Även om vi inte riktigt hållit mallen och tränat två pass om dagen har vi verkligen tränat det senaste. Tränat och trivts. På väg tillbaka från dagens träning gick vi en sträcka längs slingriga djurstigar i skogskanten. Spår av vildgrisar syntes här och var och jag tyckte den gule vädrade misstänkt emellanåt. Man ska lite på sin hund som bekant och när vi gått en bit till stod det mycket riktigt ett vildsvin på en en liten bergknalle och tittade rakt mot mig och den gule. Grisen morrade likt en hund, ett läte vi aldrig hört förut innan han bestämde sig för att ta det säkra före det osäkra och vända på klacken och springa tillbaka i den glesa tallskogen. han var inte ensam märkte vi då utan en hel grupp små och mellanstora grisar stod bakom kullen och sprang som ett pärlband genom skogen. Slottsherren hann räkna till femton stycken medan jag hade fullt upp med att hålla ordning på mina skakande ben. Jag är fortsatt inte helt bekväm med att komma dem så nära. Bäst däremot gillar vildgrisar och kunde nog gärna tänka sig att springa efter dem ett stycke om han bara fått lov. Galenpanna.

Väl tillbaka från paradiset i skogen funderade jag som alltid lite kring träningen. Om praktiska saker i skick och handling och upplägg av övningar, vad vi kan förändra och förbättra och vad som är bra precis som det är men jag funderade också över lite större saker som hur och varför jag tränar och vad mina mål egentligen är. Det tål att funderas över löpande. Så man inte kör fast i gamla spår eller låter sig påverkas allt för mycket av andras val och åsikter. Det är nämligen lätt hänt. I alla fall för min del.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top