Happy New Year! Happy, happy, happy!

Så var det nya året här då med nystart, löften och framtidshopp. Egentligen är varje morgon en nystart, en nya dag med nya möjligheter men visst blir själva årsslutet och början på ett helt nytt orört år lite större. Jag som gillar att fundera, sammanfatta, drömma och planera trivs med känslan som infinner sig varje årsskifte. Nyårslöften passar jag mig däremot för och förändringarna blir väl sällan särskilt storslagna jämfört med året innan men jag gillar det i alla fall. Det nya oskrivna. En liten förändring på företagsfronten ska det bli i alla fall, det vet jag. Den kommer frampå på vårvintern skulle jag tro. Fast förändring är nog fel ord, vi fortsätter precis som vanligt egentligen så tillägg är väl mer rätt ord. Tillägget kommer att bli i form av en “premiumblogg” eller “kursblogg” eller vad man kan tänkas kalla det. I den är det meningen att vi ska samla tankar, övningar och teoretiska delar från vår egna hundträningen och kurserna. Som en mindre övningsbank att ta del av. Till en mindre kostnad för att finansiera skrivandet kanske ska tilläggas, helt gratis blir det inte tyvärr. Men ändå. Jag ser fram emot lanseringen av det nya.

Slottsherren och jag började det nya året och den nya dagen med ett träningspass med den unga svarta och Lakrits. Slottsherren lade upp träningen och jag var tvungen att finna mig, Följa med och lösa det jag blev tilldelad. Den bästa träningen för mig men nog så frustrerande. Vi körde fyrkanten med stopp och höger och vänster fast inne i skogsterräng. Svårt och nyttigt och nyttigt och svårt. Med tålamod och lugnt tillrättaläggande blev det riktigt bra. Det blev verkligen träning och det var också avsikten. Framför allt jag behöver utmanas och pressas lite. Så jag inte tappar greppet om hur det är att stå i “andra änden” och inte vara den som instruerar, ger råd och har facit. Sedan gick vi ut på fälten och fortsatte vara fyrkantiga en stund till innan vi avslutade med ett fritt sök. Att utmana är viktigt tänker jag, på lagom nivå så man håller håller både sig själv och hunden  i “the flowchannel” för där bör man vara så långt det bara är möjligt. 

Jag som i grunden inte är särskilt fyrkantig och strukturerad utan mer disträ och kreativ och låter lusten styra har stundtals svårt att få ihop strukturen. Det har jag skrivit om förut, men jag blir ständigt lite bättre. Tycker jag själv i alla fall. Och som min egen chef kan jag klappa mig på axeln och säga att jag gjorde det riktigt bra varje gång jag uppnår ett litet delmål i strukturhavet. Jag begriper, ännu bättre efter att ha lyssnat på allt jag hittar av och med Jens Frank flera gånger, att oändligt många felsteg i träningen och träningstid som går till spillo kan sparas genom en halvtimme vid skrivbordet. Jag begrep väl egentligen det innan Jens med men nu har det blivit påtagligt. För han lyckas sätt ord på det jag tänker. Det gäller för övrigt mycket annat i mitt företagande och andra delar av livet med. En stunds planering när jag skriver ner vad jag ska göra, vad jag ska träna och vad kurstillfället ska innehålla gör underverk. Om än i liten grad på underverksskalan men för mig är det rätt stort. Jag avrundar det nya årets första dag med att fundera över det och lyssna på Joan Baez, en röst jag i storts sett fick med modersmjölken som känns hemtam och trygg. För så vill jag jag gärna inleda det nya året. I trygghet och fullständig tillit till att allt kommer bli bra. Så bra det går. På alla områden.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top