Hav förtröstan

Häromdagen skrev jag något om att det kan vända fort. En annan dag hade mitt inlägg rubriken “Oh happy days”. Man kan utan överdrift säga att det svänger fort ibland och att Happy days snabbt kan överskuggas av en del bekymmer. Igår var en sådan där annan dag då det inte riktigt gick som planerat. Inte alls faktiskt. Istället för en dag med träning tillsammans med privatelever och egna hundar blev det en heldag på djursjukhuset. Vår nya flockmedlem fick ganska hastigt en rejäl svullnad i ljumsken som visade sig behöva opereras omgående. Tänk vilken tur då att dagens första träningskamrat och goda vän var veterinär till yrket och genast insåg att Lad behövde åtgärdas direkt och att samma goda vän skjutsade oss till djursjukhuset och avsatte hela sin lediga dag och sina egna hundars träning för att utföra operationen. Så innerligt tacksam för det. Själv satt jag bekvämt placerad i Blå stjärnans väntrum medan operationen pågick med tillfälle att studera olika hundar och deras ägare på nära håll. Både intressant och givande faktiskt. I trygg förvisning om att Lad blev väl omhändertagen och att vi var på absolut bästa stället för stunden kände jag knappt en tillstymmelse till oro heller utan kunde lugnt ägna tiden åt hundstudier och att lösa Göteborgs Posten. Jag tror faktiskt inte jag läst GP sedan morfar gick bort och jag fann nu att jag saknat tidningen utan att veta om det. Jag gillade kulturbilagan bäst, där det stod om nyutgiven musik, filmer och några bokrecensioner. En av böckerna blev jag väldans sugen på att läsa men dessvärre har jag glömt både titel och författare. Jag vet inte ens vilken dag GPn jag läste var från så det kräver nog ett digert detektivarbete för att få fram vilken bok det egentligen handlade om.

Idag blev det ändå en Happy day igen. Smolket från gårdagen har suddats ut och vi packade bilen med hundar av varierande skick och varma kläder för en dags andjakt igen. Uppslupen stämning, glada människor, fint skytte och hundarbete borgade för en fin dag trots oktobers gråmulna inledning. Ärtsoppan och pannkakorna till lunch inte att förglömma. Den magiska ärtsoppan kokad från grunden med omsorg och äkta kärlek till mat har kommit att bli min favoriträtt. Pannkakorna är inte dumma de heller men punschen har jag inga problem med att avstå även om den ger ett trevligt bidrag till helheten.

Mat är både gott och viktigt men själva jakten är ändå det som hägrar starkast. Skyttet i kombination med väl utfört hundarbete. Pricken över i eller summan av kardemumman eller hur man nu väljer att uttrycka det. Fröken Vi jobbade med slottsherren idag eftersom Lakrits är tillfälligt sjukskriven. Och som hon jobbade, oförtrutet och starkt hela dagen, långa simsträckor och landarbete och ända till dagen sista apport var hon inställd på mer arbete. Fast när vi kom hem slocknade hon. Trött och nöjd blev hon ompysslad med extra god mat och massage på vibben. Hon lär som några av oss andra somna ovaggad ikväll tänker jag. Bruna Mer då? Jo då han jobbade energiskt och smått galet under eftersök och andra uppgifter. Få är de fåglar som undgår hans nos och eftersöket blir synnerligen effektivt när han är med. De slutade med att vi fann långt många fler fåglar än vad vi trodde oss leta efter och det måste ändå anses bra. Bra jakthundar gör verklig nytta och är ovärderliga med andra ord. Fina unghunden Min fick egen tid med mig på eftermiddagens såtar. Hon gör det så bra, lägger erfarenhet till erfarenhet och jobbar tryggt och förståndigt trots sin ringa ålder. Oändligt mycket kvar att lära har vi såklart, och styrbar är hon inte alls än. Av förklarliga skäl. Men det hon har med sig genom gener och grundträning gör mig glad. Fast imorgon är en annan dag och som jag precis skrev kan det vända väldigt fort. Hav förtröstan var det någon som sa. Hav förtröstan. Och det ska jag verkligen försöka ha.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top