“I beg your pardon, I never promised you a rose garden”

Ja men då har vi njutit av ännu en magisk vinterdag. Sådana här vinterdagar är de bästa dagarna som finns tillsammans med spirande vårdagar, riktigt soliga högsommardagar och vackra höstdagar. Jag är omåttligt glad över att bo i ett land med fyra årstider och alldeles särskilt när årstiderna visat sig från sina bästa sidor. Fast jag står fast vid att min idealtemperatur ligger på sexton grader, fast för att uppskatta den temperaturen fullt ut behöver jag naturens variationer tror jag bestämt.

De bruna cockrarna trängs i bädden vid mina fötter eller “knör” som man säger på mitt modersmål göteborgska. Fast de “knör” inte helt friktionsfritt, bädden är liten och båda är måna om att ligga närmast mina fötter. Det ställer till det en del men de jämkar nog ganska bra ändå och turas om att byta plats i bädden Labradorerna gör som labradorer ofta gör, de lägger sig bekvämt tillrätt i det betydligt bekvämare bäddarna en bit ifrån oss och tycks helt trygga med det. Goldentiken gör som golden gör mest tänker jag, hon varierar sina  och landar ofta helt utsträckt mitt på golvet utan ansats att resa sig när man ska förbi. Med andra ord liknar den hör söndagskvällen många andra kvällar i slottet och jag uppskattar vanligheten i det. Det alldagliga är inte så dumt ändå, det behöver inte alltid vara så storslaget och det är fint att vila tryggt i vanliga rutiner och ordningar. Också på en söndagskväll.

Idag har vi träffat goda vänner och delar av labradorsläkten för en stunds träning. Så kul att att ses och träna lite i vintersolen. Den svarta unghunden fick känna på träning tillsammans med kusinen och de äldre gula drillades med skick och uppföljning mot olika områden. Vi är nog alla lite svältfödda på samvaro efter det långvariga coronaeländet. Både människor och hundar. Även om vi har den otroliga förmånen att ha ett intresse som innebär utomhusvistelse och är genomförbart trots restriktioner så har det förstås blivit begränsningar i det sociala. Med andra ord blir det extra roligt när man väl kan ses och kul att träna är det alltid. Nästan alltid i alla fall. Det finns ju en och annan skitdag inom det området med förstås. Som Lyn Anderson sjunger vidare: “along with the sunshine, there’s gotta be a little rain sometimes”. Det hör väl till det med såklart fast idag var det inte en sådan dag. Vi slapp regn och motgångar. Efter den här sköna lediga söndagen stundar en ny arbetsvecka imorgon. Det blir fint det med.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top