Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Doften som frigörs när vitlöksklyftor bryns tillsammans med tomater och spenat i olivolja i botten på en gjutjärnsgryta är oslagbar. Härliga dofter som förnimmer om välbehag och längtan. Doften av vitlök är tillsammans med doften av basilika och timjan några av mina absoluta favoriter, de framkallar något som i det närmaste liknar ett lyckorus hos mig. Jag drömmer mig bort till fantastiskt goda måltider, Italien och sommarvarma trädgårdsodlingar med långa bäddar fyllda av örter och kryddgrönt och stoppar näsan i krukan med timjan en gång till.

Lukten av hundbajs är inte lika trevlig, det luktar skit helt enkelt. Den lukten har förföljt mig under sena eftermiddagen. Ute är det som om alla otrevliga lukter blir ännu otrevligare i leran och de förstärks på något sätt ytterligare av regnet och allt det blöta på marken. Lukterna klistrar sig fast i stövlarna och i min näsa. När jag kom in fortsatte det, skitlukten ville inte släppa taget. Vilket inte var så konstigt visade det sig när slottsherren senare hittade en valpbajshög i en av fällarna i hundrummet. Ibland är det bra med naturliga förklaringar och jag slipper nu fundera över huruvida jag har hundskit i håret eller om mitt luktsinne blivit alldeles förstört.

Flow kommer och pockar på lite uppmärksamhet medan jag jobbar vid datorn. Hon sätter framtassarna på mitt högra lår och tittar mig rakt i ögonen med en bestämd och bedjande blick. Det är dags att leka eller mysa tillsammans en stund tycker hon, så det gör vi. Först leker vi lite med bollen i strumpan och gör några inomhusapporteringar med avlämningar rakt upp i ansiktet. Både cockern, bollen och mitt hår trasslar in sig i örhänget och en stund ser inte avslutet av apporteringen så där lysande ut men vi reder ut det och både örat och örhänget håller. Att cockern ska hålla tvivlar jag inte på överhuvudtaget. Vi gör någon apport till och det med gott resultat. Cockern och bollen i famnen och upp i ansiktet utan blåtira eller knock på näsan. Jag är faktiskt glad för de där avlämningarna och för viljan i apporteringen. Utomhus är nämligen inte Flows apporteringsintresse superhögt än. Ute har föremål inte något större värde för henne, i naturen springer man och söker efter spännande lukter verkar hon tycka. Och så springer man lite till. Eller rent av rusar. Det gör mig något frustrerad men vi ska nog lyckas rama in det med. Någon panik är det faktiskt inte alls för Flow är bara sex månader så vi har hela framtiden på oss. När vi lekt färdigt myser vi på bruna matten en stund. Samma matta som Lyra kissade på eftersom hon tycker det är bedrövligt otäckt att behöva kissa utomhus på det genomblöta, leriga underlaget. Jag tror det var därför hon kissade på mattan i alla fall. Ren bekvämlighet och divalater. Jag städade såklart upp efter henne med väldoftande rengöring och vatten under noggrant övervakande av drottningen själv. När Flow och jag myst några korta minuter, Flow med ansiktet i min halsgrop, tycker hon att det räcker och vill dricka vatten istället. Jag sätter mig vid datorn igen börjar skriva men då tycker Flow att vi ska gå ut i regnet och kissa. Jag är i alla fall tacksam att hon valde att ta med mig ut istället för att kissa på bruna mattan. Vi går in och torkar tassarna och hänger av oss det blöta och jag tänker mig en lugn stund och sätter mig återigen vid datorn. Jag hinner skriva några ord innan Flow tycker att det är dags att gå ut och bajsa. Jag har god lust att säga åt henne att bajsa på den bruna mattan som redan är inkissad istället, för skitlukten har ju ändå förföljt mig hela dagen så jag ska väl stå ut med lite till och jag vill verkligen inte gå ut igen. Men jag säger inget till henne såklart, jag tar istället på mig regnjackan och stövlarna och vi kliver ut i det svarta blöta eländet igen och håller på att tappa ytterdörren i en kraftig vindby. Ute tycker till och med Flow att det är mörkt och blöt och sätter sig ganska omgående och bajsar. I högen med genomblöt blomjord…

Pin It on Pinterest