Förmågan att prioritera

Det ska bli snö imorgon säger de, vintern ska sent omsider komma hit. Till vilken nytta undrar jag? Fast det kan hända att det blir lite uppskattat i alla fall. Några dagars andrum i allt det blöta och stormiga. Stormarna och regnväder har avlöst varandra den senaste tiden och i lördags när det blåste som mest var jag i Varberg precis i havsbandet och njöt av naturens krafter och vågorna. Inte som surfarna som enträget paddlade sig utåt för att hitta en passande våg att surfa på, utan på betryggade avstånd från flygande skum och vattenkaskader en bit in på land med ett varmt hotellrum som backup i bakgrunden. Det är något särskilt med havet och hårda vindar.

I Varberg var jag för att det var dags för den årliga minikonferensen tillsammans med döttrarna och ett dygns hundledighet. Under minikonferensen umgås vi, äter på restaurang, summerar året som gått sedan sist och funderar över om våra målsättningar och tankar blev som vi planerat. Efter det funderar vi lite till över vad vi har för förhoppningar och förväntningar på året som precis börjat. Vi hinner med varsin spabehandling och en extra lång söndagsfrukost också. Väl hemma igen funderar jag över intrycken från minikonferensen och över hur det är möjligt att man kan hinna avhandla och göra så mycket på ett dygn och dessutom koppla av. Livet är förunderligt och generöst.

Som alltid när jag varit någonstans har jag en del nya idee’r med hem också. Möten och nya platser föder inspiration! Tankar om vidareutveckling och förbättringar i hundföretaget och på det personliga planet trängs nu med diverse hundträningsplaner, odlingsdrömmar och hönsgårdsbygge och annat i det redan smått överfulla huvudet. Ihop med allt det där gör sig också en del måsten och borden påminda, sådana som jag helst vill putta åt sidan och glömma bort men som retligt nog inte kommer att ge vika utan envist vänta på mig tills den dagen jag tar tag i dem. Bruna Mer tittar på mig med oförstående ögon när jag rynkar pannan vid blotta tanken av ”måsten” och ”borden”. “Träna med mig” säger har, “strunta i alla måsten, träna med mig istället, promenera och mys i soffan och borsta mig med den mjuka kardan några timmar “. Så oändligt mycket viktigare och mer nödvändigt än några tråkiga måsten tycker han. Självklart har han rätt, jag håller med, vi tar det roliga först så får vi se om det blir tid över till det andra sedan. Det tråkiga lär inte springa ifrån oss hur som helst.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top