Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart

Det är tid för bokslut igen och bordet i slottets vita rum fylls som vanligt med mängder av papper och pärmar. Det blir makalöst mycket papper även i ett litet soloföretag med hundkurser. Jag fyller utan vidare styvt sex till sju stora pärmar varje år. Var tog tanken om det papperslösa samhället vägen undrar jag lite förstrött medan jag bläddrar i högarna. En hel del har jag hunnit jobba undan idag och det ser mer hoppfullt ut nu. Jag anar till och med bordsduken mellan högarna. Det är ett framsteg. Nu är det bara att hoppas att revisorn blir nöjd med.

Jag har tagit rejäla pauser från pappershögarna också, hundarna måste ju ha sitt och siffrorna blir obegripliga när jag håller på för länge med dem. Retrievrarna fick en rejäl promenad med träning på nya marker som utlovat. Än så länge håller vi oss till schemat men vi lade till några långa linjer idag med eftersom de lite kuperade stubbåkrarna inbjöd till det. Cockrarna fick en sväng med sökarbete nere i mossen och på vägen hem fick vi ändra riktning eftersom de tre stora älgarna stod i vägen på stigen. De verkar så stabila och snälla men jag vågar inte riktigt lita på dem när vi behöver passera nära inpå. Förmodligen är de så vana vid mig och hundarna vid det här laget så de inte finner någon anledning att dar sig undan. Strax innan vi mötte älgarna såg vi en rejäl flock med mörka skoveldovhjortar. De var betydligt skyggare än älgarna och flyttade sig snabbt när de såg oss. I ungefär samma område hade vildsvinen bökat upp rejält, det såg i det närmste ut som någon förberett inför vårsådden. Det är otroligt sällen vi ser något vildsvin nu men den uppbökade marken talar om att de fortfarande är här. Många dessutom. För Rotas del bjöd dagen på lite annorlunda upplevelser då jag tog henne med på en promenad inne i samhället. Rota är som jag skrivit innan en helt annan hund är Flow. Flow är så obekymrad i sig själv och trygg var hon än är. I alla fall är det så jag upplever henne. Hon störs inte ut av saker runt omkring. Det kan jag däremot märka att Rota gör ibland. Hon är lite mjukare, lite känsligare och lite mer störningskänslig. Därför känns det som att det kan vara bra att hon får se lite mer av världen med mig som ledsagare. Jag tror hon tyckte det var spännande. Hon trippade så käckt och glatt bredvid mig med hängande koppel och tittade på trafiken, cyklar, barn och människor och tog det hela med ro. När vi kom hem var hon väldigt trött. Det är inte mycket det fina tål som man brukar säga. Fast det tog inte lång stund innan hon vilat färdig och drog igång leken tillsammans med Vi. Jag tror det är tur att de två tjejerna har varandra för de har vansinnigt kul ihop. Fröken Vi är som många golden är alltså fortsatt väldigt barnslig och sugen på lek och då passar det bra med en lillasyster som ställer upp utan begränsningar. Blir Rota enveten är hon dessutom så liten att man kan sätta sig på henne till hon lugnar ner sig hälsar Vi.

Bäst visar tydligt vad han tycker om att fotograferingen får ta tid från träningen..

Tacksam och glad över att ha en hel flock hundar att studera och klappa på lutar jag mig tillbaka i clubfåtöljen med blicken över pappershögarna på vita bordet. Jag kanske gnäller en del över de där högarna men är faktiskt tacksam och glad över dem med. Alla papper betyder ju att min verksamhet rullar på, att det faktiskt finns gott om papper och siffror att sortera och möjlighet att fortsätta ägna mig åt det jag trivs med.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top