“Mål ska vara som fjäll, höga och synliga” Petter Stordalen

På morgonpromenaden idag mötte vi en älgtjur igen, uppe i skogen den här gången där vi inte mött någon älg på ett bra tag. Jag undrar om älgar är medvetna om sin storhet, om de har klart för sig att de är skogens konung och att vi andra tittar storögt med betydande respekt på dem. Storleken har ingen betydelse heter det men med den pondusen som följer med en stor älg är det svårt att säga så. I det här fallet känns storleken faktiskt avgörande för min inställning, sällan känner jag sådan respekt och litenhet inför en hare.

Under förmiddagens aktiviteter med hundarna funderade jag över min vardag igen. Jag funderade över hur hösten med tjänstledighet egentligen varit. Om den levt upp till mina förväntningar och blivit som jag trott. Jag försökte mig på en sammanfattning över vad som varit bra och om något eventuellt varit mindre bra. Är det något jag saknar och vill ändra på eller ska jag fortsätta rakt av på den inslagna vägen? När jag tänkte igenom hösten och den tidigare delen av året då jag inte var tjänstledig kom jag fram till ungefär samma sak. Jag trivs. Jag saknar struktur. Jag klarar mig ekonomiskt. Jag kan bli bättre på att planera och organisera. Jag har en tendens att ha får många ideer och tankar igång samtidigt och jag behöver fokusera bättre. Så det är egentligen som det alltid varit med den skillnaden att jag har mer tid till mitt förfogande nu. Mycket mer tid. Vilket verkar yttra sig att jag emellanåt tillåter mig att sväva iväg lite i mesta laget. Men också i att jag mår bra och att eventuell stress är i stort sett obefintlig. Om jag inte skapar den själv. Jag hinner faktiskt med det jag behöver och får lite tid över. Tiden borde jag kunna använda och prioritera bättre. Medan jag planerar en kurs hinner jag ta säkert trettiofem pauser för att glida iväg på allehanda småsaker som att tömma tvättmaskinen, damma en hylla, svara på ett mail eller fastna i någon intressant artikel som plötsligt fyller skärmen. Det kan göras bättre och måste nog bli bättre om jag inte ska finna mig själv helt utanför kontroll och bättring om ett tag. Strukturen tror jag att jag ska klara av få till men hur ska jag få till bättre fokus? Jag läser en intervju med Petter Stordalen och sedan en med Peder Fredricsson. Inspirerande män som nått sina mål med råge måste man väl säga. Ändå blir de aldrig klara såklart. För drivet framåt och vidare finns alltid med. “Det räcker inte med att önska sig saker” säger Peder. “Mål ska vara som fjäll, tydliga och höga” säger Petter. Jag läser och tar in, analyserar och konstaterar. Det finns inga enkla vägar, målen måste vara tydliga och det duger inte med att önska utan jag får jobba hårt för att nå dem. Hur svårt kan det vara? Jag ska rita upp ett par fjälltoppar med tydliga mål och se till att göra om önskan till handling och jobba vidare på det. Handlingskraft och fokus.

Lilla Rota har blivit sju månader. Vi tog en liten tur idag. Först lekte vi tillsammans på gräsmattan och apporterade tennisbollen några gånger. Det är också något jag behöver bli bättre på. Att leka mer med hundarna och vara närvarande i leken. Efter det gick vi en sväng i åkerkanten och hade en fin stund. Som jag sagt tidigare så är Rota i mångt och mycket Flows motsats. Det gör det intressant och ganska behagligt för mig som förare. Rota är enklare att ha att göra med, hon är lätt att tycka om men hon väcker inta samma känslomässiga stormar inom mig som Flow gjorde. Med Flow var allt en bergochdalbana med skyhöga toppar och glädjerus till riktigt djupa dalar och besvikelser. Besvikelser för min del då, Flow är aldrig besviken på någonting, hon är liksom alltid på topp. När vi toppade både samtidigt var känslan oslagbar. För stunden njuter jag av Rotas lite lugnare och jämnare sätt. Jag tänkte för en tid sedan att det var dags att börja träna henne lite mer på allvar. Att hon är mogen för det nu. Det är hon alldeles säkert bara det att jag uppenbart inte mogen för att börja träna henne än. Jag vill fortsatt ha henne som flockens ruffsiga och bedårande lilla valp. Och det är avkopplande skönt att veta att jag inte lärt henne något riktigt ordentligt än för då behöver jag heller inte rätta till något som eventuellt går fel. Behagligt. Jag tar den enkla vägen ett tag till.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top