Med facit i hand

Den lilla svarta cockerkroppen vibrerar av iver när jag böjer mig ner för att hänga kopplet runt halsen. Tänk att det kan vara så roligt att gå ut en sväng och att man kan bli så glad över att få se ett koppel. Jag ägnar en kort tanke åt de hundägarna jag ser ibland i samhället och deras problem med att koppla hundarna. Så fort kopplet kommer fram och hunden ser det springer den snabbt åt andra hållet. Jag har bekymmer mer i motsatt riktning. Koppel väcker så hög förväntan hos flockens hundar att de knappt kan bärga sig. Olika falla ödets lott tänker jag och funderar lite över hur olika hundars liv kan te sig. Precis som människors kan göra.

Idag har Flow och jag tränat lite på vändsignalen, förutom på att behärska oss och det där vanliga vi tränar på. Vi har varit på fältet och gjort snabba inbjudande vändningar med visselsignal. Och rackarns så bra det gick och jag undrar bestämt om vi faktiskt inte hade riktigt roligt med, tillsammans. Häromdagen fick vi följa med slottsherren och Lyra på deras träning också. Ska man peta i detaljer så lämnade kanske träningspasset lite i övrigt att önska med Flow men helheten var riktigt, riktigt bra. De två små svarta fick turas om att söka i korta pass och så fick Flow pröva att söka tillsammans med Lyra vilket hon gjorde fint. Det finns hopp även för det lilla svarta energiknippet. Eventuellt för mig som förare till henne med.

När man har tränat en hund några år och börjar närma sig något som liknar ett hyfsat färdigt resultat är det trevligt och intressant att se tillbaka lite. Och utvecklande vill jag tro. Med facit i hand kan man fundera över om man gjort rätt val i hundens tidigare träning och om man faktiskt kommit till det resultat man tänkt sig. Då tänker jag kanske inte just på tävlingsresultat utan mer på resultat i relation och förståelse. Om beslut man tagit under resans gång blivit rätt och om man kan se tillbaka och känna hunden är den individ man trodde dan var som valp och unghund. För hur ska man egentligen veta hur unghunden är innan man sitter där med den vuxna hunden? Jag undrar hur det blir med Flow? För varje hund jag har känner jag mig lite tryggare och säkrare i mina beslut. Jag litar mer på min magkänsla och tränar mina hundar mer efter den och hur jag upplever att de är. Jag funderar inte så mycket. (utom över Flow då). Jag försöker träna med hunden istället för mot den för att hitta känslan och rätt balans. Kanske tar det något år extra för att nå resultatet jag vill ha men med facit i hand kan jag tydligt se att det faktiskt vara värt det. Eller så fanns det kanske rent av inget annat vettigt alternativ ?

Våren  ligger i sin linda och låter oss sukta och längta lite till. Men den finns där bakom nordanvinden. Vår betyder djurungar av alla de slag, och valpar. Vår bruna Mer har dejtat söta Jilla (Hunter Guilds Juniper) i helgen. Tycke uppstod och det har blivit bra parningar. Nu håller vi tummarna för en fin kull cockervalpar långt upp i norr i slutet av maj. Det kan bli riktigt fina och trevliga valpar tror jag. Förhoppningsvis blir de duktiga, friska och helt oslagbara med. Men vi får ta en sak i taget. Vi börjar med att hoppas på dräktighet så tar vi resten sedan.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top