Med glimten i ögat

De droppar av en efter en och faller i sömn i bäddarna. Jag syftar på hundarna men det dröjer troligen inte så lång tid innan vi tvåbenta också slocknar. En hel dag på jakt känns lite grann fram emot kvällen, men av någon märklig anledning bestämde vi oss för att kämpa emot tröttheten och satte i gång att dammsuga slottets övervåning. Sällan, eller rent av aldrig har det skett en söndagskväll klockan sju förut, men när andan faller på så. Bäddade rent gjorde vi med, när vi ändå var igång och slottsherren laddade ett tiotal musfällor men sedan tog det stopp. Nu öppnar vi luckorna i våra respektive adventskalendrar istället och ska ta en lussefika innan sängen kallar. Lyra och Mer som är de som jobbat hårdast idag får förmånen och ensamrätten att vara med på fikastunden. De är de värda efter en hel dags arbete. Flera gånger om.

En fin jaktdag har vi haft, hundarna gjorde ett bra jobb och flera fasaner kom på vingar och en del av dem ledde till skottmöjlighet. Cockrarna har sökt och retrievrarna har gått vid sidan. Cockrarna sökte med den intensitet och det engagemang jag beundrar så mycket. Blicken de har för jakten, förståelsen för hur viltet beter sig, vinden och känslan. Jag ligger mil efter men lär mig hela tiden. Retrievrarna är fina de med, de går vid vår sida och finns där hela tiden utan att vi egentligen ägnar dem mer än en tanke då och då eftersom vi är fullt upptagna med cockrarna. Stadiga och närvarande följer de oss timme efter timme. Positionen är säkert inte perfekt och fotgåendet är inte hundraprocentigt men de är med hela tiden och håller sig tätt intill utan att störa jakten, beredda att apportera om så skulle behövas. Vad mer finns egentligen att önska?

De två yngsta fick däremot nöja sig med att känna på stämningen och gå bakom de pointrarna när de jobbade. Rota fick också ett kort släpp efter själva jakten, i ett terrängavsnitt som passade henne bra. En fin stöt på en fasantupp fick hon med. Jag hade egentligen bestämt att vi inte skulle träna fältsök på ett tag nu utan koncentrera oss på lydnaden. Vid närmare eftertanke var det ett ovanligt dumt beslut då jaktsäsongen inte är över än så jag har ändrat mig. Just det beslutet får vänta till efter trettioförsta januari. Det är ju värdelöst att inte ta chanserna när de finns menar jag. Tråkträningen och den viktiga grundlydnaden kan vi ju ägna oss åt alla de dagar på året då det inte ges tillfälle till jakt menar jag. Ha ha…

 

Pin It on Pinterest

Scroll to Top