Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Ett härligt juldagsväder mötte oss idag. Sol och nollgradigt och med rätt stark vilja och en stor portion önsketänkade nästan lite vårlikt. Fast jag vet att det är omöjligt då vintern knappt har börjat. Och lite mer snö skulle jag allt vilja ha innan våren. Men i alla fall. Mörkret har vänt och jag längtar lite efter krispiga tulpaner i ljusa vårfärger.

Solen som nästan lockade fram vårkänslor hos mig lockade också fram fasanerna. Vi har inte sett dem så mycket det senaste, mest hört dem när de lägger sig för kvällen i granarna på höjden intill slottet. Men det ljusare och lite klarare vädret det senaste har gjort att de visat sig mer. Jag tror att det beror på ljuset åtminstone. Fasanerna är vackert utfärgade, kraftfulla och väldigt orädda. Lite väl orädda kanske. På eftermiddagens rastning av lite mer än halva flocken hade jag plötsligt fem hundar och två fasantuppar i gruppen. Alla respekterade varandra och fasantupparna marscherade obekymrat vidare mot foderplatsen. Heather kikade lite extra mot tupparna medan hanhundarna troligen var fullt upptagna med att kolla upp dofter efter den höglöpande Lyra. De vet att prioritera. Fast det hade nog sett annorlunda ut med prioriteringsordningen om bössan och visselpipan varit med.

Flow och Vi på en suddig bild från köskgolvet. Trots den dåliga skärpan ser man hur Flow kikar under lugg. Det är jobbigt att uppföra sig!

Vackra Vi som också löper fick vistas i köket tillsammans med Flow nu på eftermiddagen. De har fått varsin tuggroda i julklapp att sysselsätta sig med. En sådan där groda som är bra för tänderna och som tar en stund att gnaga i sig. Lilla Flow som är en viljestark själ gör sitt bästa för att komma över Vis groda och Vi har fullt upp med att försvara sig. Eller grodan. Valpen är lite väl envis och Vi är lite väl snäll men än så länge står hon emot. Och jag finns intill om det skulle behövas lite stöttning. Det finns ju faktiskt gränser för vad som är okej även om man bara är valp som Flow. Och vad man kan begära av en ettårig snäll goldentik. Lyra kikar på dem från sin plats på drottningtronen i soffan hos husse. Hon ser ut vara beredd att rycka in och “ta valpen i hampan” om det skulle behövas. Det är skönt att veta att det finns backup om det behövs. Backup och lite hjälp tror jag kommer att behövas när det gäller Flow i framtiden, kanske inte just av Lyra men av duktiga, erfarna spanielförare. Jag har en bestämd känsla av att det kommer att bli väldigt roligt att jaga tillsammans med Flow och jag har en lika bestämd känsla om att det kommer att krävas mycket stadgeträning och envishet från min sida. Det kan nog passa bra egentligen för tålamod har jag rätt gott om och envis kan jag verkligen var om jag sätter den sidan till. Dessutom gillat jag ju utmaningar. I lagom grad. Fast lite bekymrad känner jag mig ändå. Denna utmaningen kan kanske vara i överkant. Jag tänker på Tomas Tranströmers tröstande ord ” det är helt i sin ordning”. Och kanske är det just så det är. Det är helt i sin ordning med en aktiv smått galen, rolig valp. Det är ju trots allt bara hundträning det handlar om.

Pin It on Pinterest