Katarina: 072-314 04 50, Thomas: 070-577 54 68 kurser@kopparhult.se

Det är svårt att tro att ett oväder ska dra in i natt tänker jag när jag blickar upp mot den stjärnklara himlen. Vi får se vad det blir. Jag hoppas vi min gud att ovädret med massor av regn kommer i natt och inte imorgon när vi ska ut på fågeljakt. Sedan tänker jag att det är förmätet att tänka så, förmätet av mig som bor i ett land utan krig och med mat på bordet och möjligheten att ha jakt som hobby. Jag lider ingen nöd. Mig kan det gott regna på faktiskt.

Det är mycket som blir annorlunda i ett land utan krig och kris. Ett land som på sin höjd krisar lite över för hög brottslighet, invandring och för låg pension. På radion idag avbröt de radions lokala sändningar för att meddela att en hund sprang lös i Alingsås och inte hittade hem. Jag tycker det är bra att de meddelar, så alla kan ta det försiktigt i trafiken och undvika att köra på hunden och så att ägaren kan finna sin hund. Lite charmigt är det. Samtidigt säger det också en del om hur bra vi har det. När en bortsprungen hund kan få utrymme i en extrainsatt information på radion medan barn springer smutsiga och föräldralösa på gatorna efter katastrofer i andra länder utan att nämnas överhuvudtaget. Vem bryr sig om ett par trasiga skor?

På tal om skor så är minnet starkt när det gäller ett fadderbarn jag och barnen hade i Bolivia när barnen var små. Vi skickade pengar varje månad och fick brev och bilder på Xavier emellanåt där vi kunde ta del av hans liv. Vid ett tillfälle fick vi ett foto på pojken när han med ett brett leende visade upp ett par fotbollsskor han fått köpa för pengarna vi skickade. Både jag och barnen grät och snörvlade och kände oss alldeles fullständigt otillräckliga. Precis som vi också är i en totalt orättvis värld. Ibland gör medvetandet så ont. Fast alla kan göra lite för att hjälpa till. Till att börja med kan vi vara snälla mot varandra, och tacksamma för det livet vi fått. Det är en märklig värld vi lever i och jag känner än en gång att det gott kan regna lite över mig på jakten imorgon. Det kan gott regna och jag ska inte klaga. Däremot kommer jag tacksamt att glädjas över uppehållsväder om det blir så.

Vi har pubkväll på slottet ikväll. Hundarna minglar med slottsherren och softar på bruna mattan i puben. Ett och annat chips slinker ner med, både här och där. En tacogratäng står i ugnen och skall snart avnjutas kanske tillsammans med ett avsnitt av ”Ett fall för Vera”, om vi inte fastnar i något sövande naturprogram. Jag gillar Vera skarpt, den högst personliga tvära kommissarien som trotsigt kör över de flesta för att sedan lite ångerfullt inse att hon klampat över gränsen. Hon försöker nog bättra sig även om det tar emot, som tur är har hennes vänner har ett oändligt tålamod med hennes humör. Någonstans inuti är hon bara en enkel sårbar människa som oss andra tänker jag. En sådan där med fel och brister. Men trots det måste man uppföra sig och tänka sig för, helst före. James Blunt sjunger i någon av sina senaste låtar ”There`s no escape from the things I done”, där någonstans hamnar Vera med tänker jag. Det finns, med väldigt få undantag, faktiskt inga ursäkter för ett dåligt uppförande och plumpa kommentarer.

Bäst äter fortsatt medicin mot polyartriten även om han är mycket piggare nu, kuren är ganska lång. Han äter medicinen med glädje, med hysteriskt viftande svans och god aptit. Som med det mesta andra han gör i livet. Det här är kul säger han, om i stort sett allt. Vi tränade lite i dag med tillsammans med husse och Vi. Lycka! Fast jag funderar över hur det kan vara möjligt att Bästs ben fortfarande vill veva igång i närsöken och varför han måste ha så bråttom. Kanske får jag inse att han har en del uppdämd energi att hantera förnärvarande och att benen därför går lite extra fort för stunden. Eller så är det helt enkelt sådan här är. Han gjorde faktiskt ett väldigt snyggt närsök egentligen, och höll området fint och länge. Om än i något högt tempo då.

Pin It on Pinterest