Misstanken ser spöken mitt på dagen

En vanlig tidig mörk måndagmorgon. Uppstart på en ny vanlig sketen vardagvecka. Det finns inget bättre menar jag utan ett ens uns av ironi i uttalandet. Vardag fungerar bäst för mig. Vanlig sketen vardag. Den här måndagsmorgonen uppskattas den särskilt för det är lugnt och tyst i slottet. Alla är trötta och lite småslitna och vilar eller tuggar lite förstrött på något ben. Höglöpet har lagt sig och friden återfunnit sig. Det fungerar makalöst bra med både hanar och tikar men såklart känns det hos alla. Energinivån i slottet har varit flera nivåer högre än vanligt och irritationen legat precis vid ytan, nära att bubbla över. När två av tikarna valde att löpa nästan samtidigt så det blev ett rätt utdraget höglöp på ungefär fem dygn. Helt okej nu när det är avklarat men lite stökigt medan det häll på av naturliga skäl. Nu vilar vi lite, och väntar på att yngsta tiken ska dra igång sitt löp med. Så vi kan börja om. Pust.

Vintern lyser fortsatt med sin frånvaro och våraningarna vi kände i fredags är i stort sett bortblåsta. Vindbyarna tar i så det känns i det lilla slottet och regnet skvätter mot rutan. Är det något vi har gott om just nu förutom lera så är det vatten. Och mer lär det bli. Så det blir en blöt kursstart för de unga hundarna som ska börja sin fortsättningskurs idag. Vi får göra det bästa av det och försöka glädjas åt det i alla fall blivit ljusare och att man inte överhuvudtaget behöver fundera över vad man ska ta på sig. Dagens tydliga klädkod är regnkläder och höga stövlar. Vi har själva tränat i helgen tillsammans med goda vänner. Jag måste säga att det tog emot en del i går morse när vi tittade ut på regn och stormbyar och vi funderade nog alla över om det inte hade varit ett bättre val att stanna inne. Men ingen viking backar väl för lite regn och blåst så självklart tog vi oss ut, och väl ute i skydda av skogen var vädret i alla fall överkomligt och träning blev det. Jag längtar till den gule labradoren ska vara frisk igen så vi också får vara med. Det känns lite segt just nu faktiskt. Tålamodsprövande och smått oroligt. Kommer han verkligen att bli återställd?

Nu ska jag strax mixa en frisk smoothie fylld av vitaminer att dricka under dagen. Målet är att äta tjugofem olika frukter, bär och grönsaker i veckan och i en smoothiemix kan man trycka i ganska många på en gång. Smart och effektivt tänker jag medan jag skalar en lite fläckig banan. Fläckiga bananer har jag annars lite svårt för, ska jag äta dem som de är vill jag ha den precis i gränsen mellan ljusgrönt och gult. Men i smoothie och matlagning funkar de fläckiga med. På tal om bananer så skrämde en gubbe mig men bananmaskar när jag var i tio årsåldern. Han berättade med något lurigt i blicken att det kunde finnas bananmask i änden av bananen. Att masken kröp in där. Jag har aldrig lyckats bestämma mig för han skojade om det eller om han var allvarlig. Troligen tyckte han bara att det var kul att skrämma små godtrogna barn. För säkerhets skull har jag under alla år avstått från att äta biten längst ner på en banan. Jag skär bort den eller biter av den. Under fyrtiosju år och mängder av bananer har jag inte sett till någon mask även om jag haft koll på varje banan men i förra veckan hände det. Det var en mask i änden av bananen! En tydlig mörk maskgång flera centimeter upp i bananen faktiskt. Kanske kan man sammanfatta det med att det lönar sig både att lyssna och vara tålmodig.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top