När en nu gör som en gör när en inte gör som en borde

Då har jag avverkat några steg igen tänker jag när jag kliver in i värmen och lämnar det snöblandade regnet bakom mig. Eftermiddagens väder var inte topp. Det som skulle varit lätt regn blev iskallt hagel. I gengäld fick vi se en av de starkast lysande regnbågarna jag sett och det var faktiskt värt en hagelskur. Naturfenomen är spännande. Tyvärr hade jag just idag valt att ta på mig en jacka utan luva och någon mössa hade jag inte heller. Lite oprofessionellt att bli tagen på sängen av ett nyckfullt väderomslag i slutet av november. Jag borde veta bättre än så. Men regnbågen. Den magiskt lysande regnbågen, den övervägde ändå.

Hundarna och deras förare var inte så dumma de heller förstås. De bidrog alla absolut till min känsla av välbefinnande trots iskallt smältande hagel i nacken. Duktiga unga hundar och lugna, koncentrerade förare som lotsar rätt. Fint så det förslår. Det sägs att det ska vara nyttigt och bra att le och skratta. Det blev mycket av det där i haglet. Ett brett leende i ansiktet för hundarnas charm, deras kroppsspråk och inställning. Och försöken att förstå och göra rätt. Det finns mycket att le åt när man jobbar med hundar. Bäst i dag var nog den unga flatten när han fann ett bockhorn istället för en tennisboll och blev överlycklig. Sådant smittar av sig. Temat för dagens kurstillfälle var annars linjer. Vi byggde dem, pratade svårigheter och prövade svårigheter. Riktigt roligt. Trots hagel och kalla händer. 

Med min svarta unghund tränade jag inte så mycket idag. Tänkte att en paus vore bra. Eller något riktigt kul som att skjuta bollar. Så jag sköt några bollar till henne i det torra gräset. Och glömde bort att det var unghuden jag hade med mig när jag gick loss med apportkastern. Det som skulle bli lätt och bara kul förvandlades till svårt och rörigt. Det händer att jag blir rätt trött på mig själv. Som då. Men unghunden misströstande inte, hon hämtade glatt bollarna även om det inte alls blev vad det kunde ha blivit om jag tänkt till. Före. Det är överhuvudtaget alltid en god ide att ha en plan eller en genomtänkt tanke om vad man ska träna och hur. Även de gångerna man bara tänkt sig göra något lätt och avslappnat. Den unga svarta är ingen mängdträningshund utan en hund man gör bäst i att träna med måtta. Ännu större skäl att ha en plan och tanke och att låta henne vila ibland. Jag vet det så väl men har svårt att låta bli. Hon får kanske ha en vilodag imorgon istället. Ett avbrott med bara promenad och sedan gnaga ben. Jag får damma av den bruna cockern istället och leta upp lite trevlig sökmark där vi kan jobba en stund. Inte fel det heller.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top